Vecka 40

Godkväll på er!

Japp nu är vi alltså inne i vecka 40, den veckan som bebisen ska komma... Eller rättare sagt den veckan som man har varit inställd på att bebisen ska komma, känns ju nästan som man har blivit lovad på heder och samvete att det är den veckan som miraklet ska ske, men så är det ju faktiskt inte. För trots att man under hela graviditeten har haft det där datumet att sträva efter så är det ju ingen garanti på att man får sin bebis då... På onsdag är vårt magiska datum, den 19 augusti, som hela tiden har verkat vara hur långt borta som helst, men nu är dte ju inte så längre, för när någon frågar när det är dags så kan vi alltså nu säga: på onsdag... Hur sjukt känns inte det. Men som sagt det finns ju inga garantier... Har ju haft känningar (tror jag) större delen av dagarna och på kvällarna har det blivit lite mer för att sen lugna ner sig till natten. Flera som jag pratat med som har barn har sagt att det nog är mycket möjligt att det så sakta har börjat att köra igång, även om det kan betyda att det dröjer någon vecka till, men det har ju ändå känts ganska bra att få höra sånt... Men när jag var hos doktorn idag och nämnde dessa "känningar" för henne så sa hon att det nog var lika bra att jag lämnade en urinodling, what? Detta har nämligen varit hennes svar på allt under hela graviditeten såfort jag har känt minsta lilla molande i magen så har hon direkt sagt att det antingen är växtvärk eller urinvägsinfektion, jag kan ju då tillägga att jag aldrig i hela mitt liv haft urinvägsinfektion, inte under graviditeten heller, så jag kan ju säga att det kändes lite lagom knäckande när hon sa att värken jag känt i magen säkert bara berodde på det... Jag som redan är helt psyko o tror att bebisen inte kommer förens till jul, blev jag gladare av att höra nåt sånt då? skulle inte tro det...

Hur som helst, idag har jag varit ute hos mamma o pappa hela dagen för att "vakta" deras hund, dom har nämligen blivit anmälda till kommunens miljöombud eftersom deras hudn tydligen står och skäller oavbrutet hela dagarna i hundgården... Dom har vid 4 tillfällen i sommar varit ute och lyssnat vid vårt hus men inte hört ett ljud så därför läggs utredningen ner men pappa ville ändå att jag skulle smyga mig in i huset idag utan att hunden såg det och vara där och lyssna ifall det var så att hon skällde mycket. Jag har inet hör ett enda pip på hela dagen, hon har legat hur snällt som helst på sitt lilla bord i hundgården och tittat... Jävla kärring som har anmält, har hon inget bättre för sig? Dessutom har vi fått veta att hon tydligen även har anmält andra i samhället för en massa saker, b.la. att deras hundar har stört, detta par har lyckats få två familjer att flytta från samhället eftersom de inte orkade med deras klagan, hur kan det få vara så. Att två personer med sin eviga gnällande kan styra ett helt samhälle, är det inte meningen när man bor på en liten ort där alla känner alla att man tar hänsyn till varandra och håller varann om ryggen och ställer upp istället för att så fort någon vänder ryggen till slå till... tycker också att det är väldigt fegt att inte våga o komma o ringa på o tala om att de störs av Ebba, till råga på allt bor de ungefär 500 meter från mamma o pappa, men trots detta blir de tydligen störda av skällandet iafl, fast ingen av de grannarna som bor bara ett par meter bort blir störda av, är inte det väldigt konstigt?

Näe nu får det vara nog med gnällande här för idag... Ska strax ta o krypa ner i sängen o sova, för här händer det inte mycket iafl, ingen Gråben idag heller, men håll gärna tummarna iafl ;) Imon ska jag, Madde o William gå bort och titta på Jessica o Olas vigsel, åh så mysigt det ska bli, alltid lika roligt med bröllop... Sen på kvällen är jag hembjuden till Erika o Claes, dom hade inte riktigt bestämt vad vi skulle hitta på än men det skulle komma mer info imon, ska hur som helst bli väldigt roligt iafl... Känner att jag behöver ha så mycket som möjligt att göra nu när man bara går o väntar, blir så drygt annars...

Ha en fortsatt bra kväll!

Kram från Lisa o Gråben