Idag ska jag och lilleman till BVC, han ska vägas och mätas och sen är det dags för dom där hemska sprutorna... Jag vet ju att det är jätteviktigt att han får dom och det ska vi ju såklart se till men ååååh vad jag inte vill. Det finns ju inget värre än att hålla fast denna lilla hjälplösa varelse vars liv har lagts i mina händer och det är min uppgift att se till så inget ont kommer åt honom. Det känns inte alls bra att behöva sitta både på den onda och goda sidan, jag vill ju bara vara på den goda! Tobias skulle göra vad han kunde för att följa med, så slipper jag vara den onda häxan skälv iafl...
Efter BVC ska vi träffa en kompis som "komiskt" nog är inlagd för precis samma sak som jag var inlagd för i 9 lååånga månader, vad är oddsen liksom?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet spår efter dej...