Bacillerna fortsätter attackera oss och nedräkningen har börjat

Hej på er!

Ja inte nog med att Neo varit jättedålig och nu äntligen börjat piggna till igen, för nu var det så dags igen, men denna gången var det min tur, men inte med förkylning och hosta, nepps, utan feber, frossa, ont i kroppen och kräkningar. Hualigen... Får ju såna flashbacks från graviditeten så fort jag mår lite illa och nu när jag både mått illa och kräkts har det varit lite kämpigt. Däremot kunde jag känna skillnad på detta "sjuka" illamående och mitt graviditetsillamående, nu mådde jag nämligen illa hela tiden, när jag var gravid mådde jag ju bara illa efter att jag ätit och sen när jag kräkts så gick det över, det har inte det här gjort, usch usch usch... Det började redan igår men då hade jag ingen feber, men inatt hade jag riktig feberfrossa, mådde illa och allting var allmänt jobbigt, så imorse kom mamma och hämtade Neo så att jag kunde få vara för mig själv och må dåligt. För det är ju inte så värst smidigt att sitta med huvudet ner i toastolen och spy samtidigt som man måste hålla Neo borta från papperskorgen så att han inte käkar upp det inte alltför mysiga innehållet. Men det är väl en sån sak man ska klara av när man är mamma, man ska väl kunna göra typ vad som helst samtidigt som man tar hand om barnen, eller? Om det är så så får jag nog stryka mig från helyllemammornas innelista, för att kräkas samtidigt som jag tar hand om mitt barn fixar jag inte... Tur att jag har mamma och pappa så nära annars vet jag inte riktigt hur den här dagen skulle ha slutat...

Fram emot eftermiddagen kände jag mig piggare och lyckades behålla ett par smörgåsrån och lite cocacola, så då traskade jag bort till mamma och pappa, hängde där en stund och sen följde mamma med mej och Neo hem. Hon fixade lite med tvätten och jag badade Neo. Helt sjukt att man kan bli så matt av att inte äta ordentligt på nån dag, hur sjutton klarade jag mej på typ ingenting i 9 månader? Det är för mej en gåta just nu.

Efter badet och vällingen var det ett elände att få Neo att somna, helt sjukt vad en enda ynka liten timma kan göra. Han bara skulle hålla på och spela Allan och ställa sig upp i sängen och hoppa hela tiden, tog närmare 40 minuter innan han äntligen la ner sitt lilla söta huvud på kudden och somnade, brukar ju vanligtvis inte ta mer än max 10 minuter, men men...

Nu är det bara måndag, tisdag, onsdag och torsdag kvar, sen är det fredag och fredag innebär att det nya livet som sambo och riktig familj börjar, wiiieeee! Längtar som en galning, bara så ni vet =)

Nepps, nu ska jag ta och krypa ner i sängen, bäst att ladda batterierna med en massa sömn efter att ha varit sjuk så att man kan börja på noll igen nu när en ny vecka stundar, en vecka som kommer få det bästa slutet på länge, jag menar hur ofta blir man sambo en fredag den 2 april sådär?

Ta hand om er nu alla stjärnor där ute!

Tobias jag älskar dej, bara så du vet!

En hemsk bacill har landat hos oss

Hej på er allihop!

Nu var det ett tag sen sist igen, men den här gången tycker iafl jag att det finns giltiga skäl, våran lilla älskling har mänligen varit sjuk, eller varit och varit han är fortfarande sjuk. I fredags var vi på vårdcentralen så att han skulle få sin andra spruta mot trynis, gick jättebra, han är ju så tapper våran stora kille och givetvis kunde man ju förvänta sig att han skulle få lite biverkningar efteråt. Lite var väl ett önsketänkande, för natten till lördagen vaknade jag av att han gnällde på ett så konstigt sätt och när jag tog upp honom var han så varm så han nästan brändes och när jag tog febern på honom så hade han 40.2 grader, mitt lilla hjärta, inte konstigt att han inte orkade mer än att gnälla. Den natten fick vi inte mycket sömn varken han eller jag, usch usch usch... Hela lördagen var han jättehängig, var så slapp i kroppen och orkade ingenting. Hans lilla näsa började rinna som en kran och han fick jättejobbig hosta. Den höga febern fortsatte att hålla i sig hela söndagen och så oxå hostan och snorandet. Han hade svårt att få i sig mat och dryck, dels eftersom han var så trött av febern men oxå för att han fick hosta så fort han försökte äta eller dricka. I måndags hade han fortfarande 38.8 grader och hostan hade definitivt inte blivit bättre. Vi skulle ha gått på en föräldragrupp på BVC vid 15.30 men jag var tvungen och ringa och säga att vi inte kunde komma. Sköterskan på BVC verkade tycka att det var helt normala biverkningar efter sprutan så vi fortsatte att kämpa på men när han fortfarande inte var bättre igår (alltså tisdag) så ringde jag in till barnmottagningen och vi fick en tid direkt. Inne på barnmottagningen fick Neo inhalera adrenalin och dricka betapred (cortizon) för att lösa slemmet och vidga hans luftrör. Han svarade inte jättebra på behandlingen utan vi fick komma tillbaka en gång till på eftermiddagen och då fick han inhalera atrovent och ventoline, sen fick vi med oss Airomir hem som oxå är en medicin som han ska inhalera. Han är jätteduktig när man ska ge honom medicinen och dom på sjukhuset undrade om dom inte kunde få låna Neo och använda honom när dom ska demonstrera för andra hur man använder medicinen, haha... Kul att han är bra på såna saker oxå =)

Inatt hade han en riktigt jobbig natt, rosslig och snorig så han har vaknat ungefär 2-3 gånger/ timme och skrikit och gnällt, tror att det dels beror på att slemmet lossnar lite mer nu men oxå att han nog kände av lite hjärtklappning som är en vanlig biverkning av såna mediciner som han får, hoppas att det blir bättre inatt för jag kan lova er att jag är som en zombie eller nåt idag, har ju sovit dåligt hela helgen oh så fick man knappt sova nåt inatt, inte optimalt om man säger så, men självklart ställer man ju upp för sin lilla älskling.

När vi satt och åt lunch så kom det hux flux ett rådjur gående på trottoaren, helt orädd bara gick den där och spatserade, brydde sig inte om att grannarnas hundar var ute i trädgårdarna och fortsatte bara lugnt att gå förbi fast dom skällde, haha... Helt sjukt, höll ju på att sätta maten i halsen, men jag sansade mig snabbt och fick fram kameran så det finns en bild på lilla Bambi härnere =)

På eftermiddagen när mamma/mormor slutat jobba tog vi en promenad, eftersom Neo inte hade nån feber idag så tänkte jag att lite feber kan ju aldrig vara fel... Sen gjorde vi våfflor, med grädde och sylt, lite tjuvstart jag vet, våffeldagen är ju först imon, men vad gör väl det =) Gott var det iafl kan jag lova er...

Nu kryper Neo runt här på golvet och möblerar om stolarna till matsalsbordet, lillebror/morbror kom precis hit så då är det väl på sin plats att vara lite social, eller?

Var rädda om er nu allihop!

Lycklig och nyvaken kille =)

Våran lilla dinosaurie

Bambi kommer på besök till Rosenhill

P som i party

Hej på er!

Nu var det visst ett tag sen jag skrev sist och som vanligt har det hänt en hel massa saker. Neo är mer vild än tam precis som förut, han har blivit en hejare på yoga, haha, särskilt hunden... Duktig kille minsann, han kryper, ålar, sitter och far runt i hela huset som en liten iller, pillar på precis allting så att vara mamma till honom är just nu en riktigt svettig historia...

I fredags var vi på årsmöte i samhällsföreningen, var riktigt trevligt och det var längesen jag skrattade så. Hade nästan glömt hur mycket trevliga människor det bor i Hult. I veckan slutade jag att amma, har ju bara ammat Neo på morgonen och det började kännas som att det nog fick räcka nu, han verkade inte särskilt intresserad längre och ibland kändes det faktiskt som att han inte blev riktigt mätt. Han är ju ett riktigt matvrak vår son och han bara gapar och sväljer oavsett vad man stoppar i honom så jag är inte ett dugg orolig för att han inte ska få i sig mat så det räcker. Därför passade jag nämligen på att ta ett glas vin i fredagskväll, och ett par cider. Kändes så lustigt, det var ju hur länge sen som helst som jag drack och fast man borde känna sig vuxen när man är förälder så kände jag mig mer vuxen i fredags än jag gjort på länge. Allting var precis lagom, allting var perfekt. Neo sov så gott i sin vagn i en gammal dusch i lokalen där vi var, haha, luktade ju inte hallon där inne precis som han verkar inte ha tagit nån större skada av det, hihi, vad jag vet än iafl. Det bjöds på tacos, massa härliga skratt och lite dans. Jag skyller alltid på att jag inte kan dansa och väljer därför att sitta och titta på när alla andra dansar, tror faktiskt att jag vidhåller den tanken fortfarande men i fredags när jag blev uppbjuden så sa jag faktiskt inte nej. Gjorde väl ingen större succé, men jag tror att jag fick godkänt iafl =) Vid halv 12 tiden gick vi hem, allting hade funkat toppen under kvällen och det kändes skönt, har varit ås orolig för att ta med Neo nånstans på kvällarna, allting har ju gått så bra med rutiner och sånt här hemma och jag tror att jag var rädd att allting skulle gå åt pipan om man bröt dessa, men det gick över förväntan. Det var ett hinder jag behövde ta mig över och nu känns det betydligt lättare.

I lördagskväll var det åter dags för party, jisses, jag som som sagt inte festat på hur länge som helst slog här med två flugor i en smäll och körde stenhårt hela helgen haha... Den här gången var det dags för sexparty hemma hos Neos gudmor Annelie,var väldigt osäker på hur jag skulle hantera denna situationen, jag är ju faktiskt ganska så pryd av mig när det kommer till det där med sex, men jag tycker jag hanterade det riktigt bra, haha. Tobias skjutsade in mig och ja det var väl sen som det spårade ur lite, haha... Man skulle ju kunna säga, milt uttryck, att vinet flödade, men jag måste faktiskt säga att det kändes riktigt bra att bara få släppa allt. I lördags var jag bara Lisa, inte mamma Lisa, jag var bara mig själv och hade bara mig själv och tänka på. Jag lyckades faktiskt helt lämna Neo hemma i Tobias trygga händer och kunde släppa loss helt, kanske lite väl mycket om man ser till hur trött jag var på söndagen. Men det var helt klart värt det och nu vet jag att Tobias klarar av att ta hand om Neo själv och då menar jag helt själv med tanke på att jag definitivt inte hörde någonting från den stund att jag dundrade ner i sängen och tills dess att jag vaknade, haha. Så trots att denna helgen kanske spårade ur lite väl mycket så känns livet nu på nåt sätt lättare än det gjort på länge.

Jag känner mig inte ensam längre, det är inte bara jag som med mina stackars axlar måste bära upp allting och få hela världen att fungera, vi är ju faktiskt två. Ja så är det faktiskt, snart är inte detta bara en dröm längre, för om tre veckor, alltså vid påsk så flyttar Tobias, mitt livs kärlek, världens finaste pappa, mitt hjärta upp till oss, in i Rosenhill, vårt hem. Blir alldeles varm när jag tänker på det. Tänk att vi klarade det, det fanns inga hinder som var för stora för oss, trots att vår väg var fylld av hinder så lyckades vi ändå hålla ögonen på målet, för det är ju det enda sättet att lyckas ta sig över alla hinder, om man hela tiden fortsätter att fokusera på målet. Även om vi under många stunder fokuserade på olika håll och var väldigt långt ifrån varandra, både kroppsligt och mentalt så är vi så nära varandra nu som vi någonsin kan komma. Jag har allting som jag någonsin har kunnat drömma om, jag har världens underbaraste son och en fantastisk pojkvän, som jag inom bara några veckor kan titulera som min sambo, tillsammans blir vi den finaste familjen som jag kan tänka mig.

Nu får jag nog ta och kliva ur detta lyckoruset en stund, för även om det känns som att hela livet bara var ett enda rus, i olika bemärkelser, så fick vi ju faktiskt en hel del gjort. Vi röjde undan riktigt ordentligt i källaren, så nu känns vårt lilla hus betydligt större, vi har nämligen gjort iordning ett gästrum i källaren och snart ska nog gillestugan kunna vara klar oxå, helt perfekt. Jag lärde Tobias att sota i söndags så nu kan vi hjälpas åt med det oxå, ännu en börda som jag inte behöver bära själv. Vi satte oss ner och tittade på hur vår ekonomi kommer att se ut, hur vi kan lösa den på bästa sett, tillsammans. Jag bara känner det på mig, att allting kommer lösa sig, för oavsett vilka hinder som kommer i vår väg så övervinner vi dom tillsammans.

Idag måndag blir vår lilla älskling 7 månader, det känns som det var igår han kom till oss, världens finaste lilla Neo. Vi älskar dej mer än nåt annat och ska göra allt som står i vår makt för att du ska få växa upp utan att behöva sakna någonting och att du hela tiden känner dig älskad och trygg.

Nu är det dags för gröt och sen ska jag drömma mig bort lite i inredningens värld, kom gärna med tips om ni har några bra idéer hur man enkelt och ganska billigt kan få ett hemtrevligt gästrum, som ingen vill lämna =)

Stor kram till er allihop från en väldigt lycklig mamma och blivande sambo

Jag vill om du vågar Tobias, tillsammans är vi oslagbara och det finns inga motgångar vi inte kan vända till vår fördel. Du är allting jag någonsin har drömt om, tillsammans med dig har jag allt jag behöver, tillsammans med dig är jag trygg. Du är mitt livs stora kärlek och utan dig fattas en del av mitt hjärta. Idag är början på resten av våra liv och det finns ingen annan jag vill dela det med än dig.

Jag älskar dig!

Nya lovern heter Russin =)

Hej på er!

Japp så är det, Neos nya passion i livet är russin, började göra egen havregrynsgröt till honom för ett par dagar sen och då blandade jag i delade russin och rivet äpple, för att det skulle smaka lite sött och gott utan att stoppa i nåt socker, mumma tyckte Neo och gapade lika glatt som vanligt. Idag när jag efter mycket om och men skulle äta middag så satt Neo där vid bordet och tjurade, så jag tänkte att hur kul kan det vara att bara äta smörgåsrån hela tiden så jag la ett russin framför honom, till saken hör ju oxå att jag testade att ge honom mat för barn från 8 månader idag, var massa bitar i men Neo bara tuggade och svalde, efter lite kämpande fick han tag i russinet och lyckades pilla in det i munnen. Hur sjutton kan man tugga så bra när man bara har två tänder, här sätter vi minsann inte i halsen, utan tuggar o sväljer precis som dom stora barnen med massa tänder, hihi... Tänk att han är så duktig min lilla prins, tog ju förstås längre tid för honom att tugga i sig ett russin än det tar med smörgåsrånen men han verkade nöjd. Är ju säkert bra träning för honom oxå, det tror jag iafl. Så nu kan jag ju sluta dela russinen i hans gröt, för han fixar ju att äta dom hela hur bra som helst.

Jag tror att han drömmer lite mardrömmar då och då, för två dagar i rad vaknade han vid 4-5 tiden o gallskrek, var inte vaken utan skrek liksom i sömnen, måste ju ha drömt nåt otäckt, men vad kan man drömma för otäckt när man är 6 månader? Lustigt, men oj så ont det gör i hjärtat på mig när han skriker sådär...

Igår var det barnsång och dagen till ära hade vi bjudit in, Jessie, Tilde, Madde och Vincent, laddat för en toppendag med andra ord =) Sången uppskattades av alla små sötnosar och särskilt av Tilde som glatt sjöng med i varenda låt, såååå gulligt. Med på sången var oxå Madde och William, denna underbara lilla unge, kröp upp i mitt knä och gosade som bara den, vi som inte träffats på jättelänge och ändå ville han vara hos mej hela tiden, sötnosen, utsåg mig till sin extramamma, hihi, vilken ära =) Efter sången med tillhörande mys och fika tog vi med oss alla kompisarna hem till Rosenhill på middag, äppelpaj och mys. Tänk att man får vara så lyckligt lottad att ha så fina vänner, dessa underbara människor, oj vad jag tycker om er. Att sen få äran att ha en del i era fina barns liv, känns så härligt och jag är så tacksam för det. Synd att Mikaela och Jullan inte kunde vara med, då hade dagen varit fulländad, men det kommer ju fler chanser som tur är. Neo och William lekte så fint tillsammans, satt i Neos babygym och grejade, helst ville dom bita på samma saker hela tiden, oftast gällde striden Neos färgglada nyckelknippa. Så den for mellan deras små munnar hela tiden, såg så gulligt ut. Efter att de tröttnat på att leka med nycklarna så hjälptes dom åt att läsa sönder biltema katalogen, sen gick dom raskt vidare till telefonkatalogen, men den hann vi rädda innan det var försent, jisses vilken fart dom kan få upp dom där små knattarna. Var ju typ igår dom låg alldeles still och bara tittade, vart tog den tiden vägen?

På kvällen åkte jag och Madde in till Eksjö town för att träna på friskis, svettigt värre kan jag lova, äppelpajen hade minsann satt sina spår, haha =) Men gott var det kan jag tala om! Men trots all denna äppelpaj så tog vi oss igenom passet, inte särskilt skönt under tiden men ack så duktig man känner sig när det väl är gjort, somnade gott när jag väl köp ner i sängen kan jag lova er, hejja hejja mej!

Idag var det dags att träffa mammorna och bebisarna igen, wiiieee, denna gången skulle vi hem till Madde och Vincent, premiärbesök där så det var spännande. Dom bodde så fint så dont och söta små kissar hade dom oxå, blev nästan lite kär i Pumba, hihi =) Vincent sov större delen av tiden vi var där, Neo och Tilde däremot trotsade John Blund som gjorde tappra försök att grusa igen deras små ögon, men icke, dom höll sig vakna och busade på precis som vanligt. Gott fika bjöd Madde på och det blev massa tjejsnack om allt och ingenting, med andra ord massa bebisprat, hihi =) I bilen hem somnade Neo som en liten griiiis, klart man blir trött när man busar så med sina polare. Som ett brev på posten började hans näsa rinna som en kran och började mer se ut som ett stoppljus i hans lilla ansikte än en näsa i samma stund som vi kom innanför dörren, därmed sjönk humöret ner i botten. Efter mycket kämpade både från hans och min sida, då vi inte riktigt strävade åt samma håll så somnade han i en halvtimme ungefär, så jag hann precis komma igång med städningen så mamma/mormor fick rycka ut och leka lite med en grinig Neo medans jag städade klart.

Nu på kvällen var han betyligt gladare men näsan rann fortfarande, lilla busungen. Mne han har ju varit snorig från och till i ganska många veckor nu så detta ska vi nog överleva oxå... Innan han somnade så fick han upp farten på sitt ålande riktigt ordentligt och for runt som en liten iller i vardagsrummet, hallen och köket, kul att han lär sig men samtidigt blir det ju ännu svettigare fö rmig när jag måste springa efter honom hela tiden när han gör massa bus.

Imorgon tror jag vi ska ha en riktig slappardag, pyjamasen på hela dagen är nog inte helt omöjligt, wiiieeee!

Må så gott allihop och tack mina älskade vänner för underbara dagar tillsammans med er och era små!

Pappa kom hem!

Hej på er alla godingar!

Ja nu är jag och Neo ensamma i Rosenhill igen, känns så otroligt tomt. Tänk att en enda människa kan ta så stor plats, inte fysiskt, för så stor är han ju faktiskt inte, mitt fina hjärta. Försöker att njuta av varje sekund vi får tillsammans men ibland hamnar man i det där vardagsgnabbet, om små saker som egentligen inte spelar nån roll... Kan bli ganska galen på mig själv så här i efterhand när han har åkt igen, varför ska man lägga energi på massa såna där småsaker, bättre att vara tyst och bara låta det passera. Gör så ont i mig att se hur ledsen han är när det är dags att åka, ögonen fylls med tårar när han ska säga hej då till mig och när det är Neos tur svämmar ögonen över och tårarna rinner ner för hans kinder, gör så oooooont. Nu vill jag inte ha det så här längre, nu vill jag att vi ska få vara en familj på riktigt, sitta där vid köksbordet och äta middag tillsammans varje dag, dela glädje och sorg med varandra och hjälpas åt i både med och motgång. Precis så som det ska vara. Tänk att vi faktiskt klarat av att ta oss igenom allting som vi varit med om, att vi som sett så olika på saker och ting nu faktiskt är nära att på riktigt slå våra påsar ihop och bli en familj. Jag måste väl erkänna att vi kanske började i lite fel ände, men hur som helst så är vi nu snart där, familjelivet. Jag välkomnar det med öppna armar, med både sina för och nackdelar, nu vill jag bli del av en familj, min alldeles egna familj, tillsammans med Tobias och Neo.

Neo sover så gott i sin säng nu, helt utslagen, vi tog nämligen en promenad i det fina vädret bort till mamma/mormor och hälsade på henne på dagis. Neo trivdes som fisken i vattnet, fick massa uppmärksamhet av de andra barnen, fick massor med leksaker att leka med och dom kramade och pussade så gulligt på honom. Tobias blev ideligen matad med låtsas toast, men han verkade nöjd ändå, fast maten inte var riktig alltså, haha...

När vi kom hem lagade vi blodpudding, potatisbullar och bacon, smaskigt värre, tycker vi iafl =)

Sen var det dags för hjärtat att åka hem, åh kom tillbaka snart, vi behöver dej här!

Nu sitter jag här, datorn får vara mitt sällskap ikväll, känns så tomt så tomt när Tobias har åkt. Men imorgon blir det fullt hus här igen, Madde, Vincent, Mickan, Jullan, Madde, WilleWalle och förhoppningsvis Jessie och Tilde kommer hit då, först ska vi på barnsången i kyrkan och sen ska vi hem hit till Rosenhill för att äta mat och sen ta en promenad, förhoppningsvis är vädret lika fint imorgon som det var idag, håll tummarna! Nu ska jag ta en kopp thé och tycka lite synd om mig själv här i min ensamhet...

Ta hand om er mina vänner!

Hoppsan, någon har visst sovit väldigt gott så både nappen o kudden lämnade avtryck, hihi

Mina grabbar, älskar er massor!

Bus bus busunge