2009

Hej på er!

Ja tänk, så har ännu ett år gått och det är snart dags för ett nytt, helt sjukt hur fort tiden har gått... Skulle jag beskriva mitt år med ett ord så skulle det ju såklart vara LYCKA! men fick jag två ord så skulle jag lägga till ordet illamående. För det är ju faktiskt något som präglat större delen av detta året. På luciadagen 2008 började jag ana att det var något som var på gång, jag skulle på julkonsert på kvällen men mådde illa och hade ont i magen så jag vågade inte gå på konserten eftersom jag var rädd att smitta ner någon annan... På måndagen den 15 december började jag förstå hur det var ställt och travade iväg till apoteket på min lunch för att köpa ett graviditetstest, men det visade inget. Ville inte slänga testet på jobbet så det blev liggande i min väska, o sen när jag skulle gå hem så tittade jag på det igen och då var det positivt, det var nån som sa till mig en gång att om man låter ett graviditetstest ligga så blir det förr eller senare positivt, vet inte om det är så men jag tror knappt det. På hemvägen köpte jag iafl ett test till, den gången köpte jag ett digitalt, för att vara på den säkra sidan, det visar ju liksom inget resultat förens det är klart. Detta testet visade positivt, jag var gravid, igen... Det var ju inte planerat den här gången heller och trots att vi skyddat oss, efter konstens alla regler (trodde vi) så hade jag nu en liten gråben i magen. Jag bestämde mig egentligen direkt för att jag ville behålla detta underbara lilla liv som nu växte i min mage, trots att vi inte var överrens det allra minsta om detta. Jag mådde ju som sagt illa nästan från första stund ock kräktes på mornarna varje dag så det var svårt att inte berätta för dom på jobbet hur det var fatt eftersom jag jobbade både tidiga mornar och nätter, det var alltså helt omöjligt att inte låta bli att kräkas på jobbet. Sen på min födelsedag den 3:e januari 2009 brakade helvetet loss, jag kräktes från det att jag gick upp på morgonen tills jag gick och la mig, fick till och med gå upp flera gånger på natten och kräkas, detta var första dagen som jag sjukskrev mig. Jag hade jobbat fredagskvällen och tänk om jag då hade vetat att detta var mitt sista arbetspass. För den blev det nämligen inget mer. Från och med min födelsedag tills dagen efter Neo föddes så kräktes jag konstant, usch vilken jobbig tid det var.

Så hand i hand med lyckan att vänta barn, gick illamåendet, oron över framtiden, hur allting skulle bli, skulle jag vara ensam, skulle den personen som jag behövde mest finnas vid min sida och rädslan över att inte räcka till.

2009 var ett tufft år, med många sjukhusbesök, eftersom jag inte fick behålla knappt nån näring eller vätska så var jag otroligt svårstucken vilket gjorde att jag varje gång jag åkte in till sjukhuset hade en växande panik inom mig, skulle dom lyckas sticka mig idag, skulle jag få mitt dropp som jag såväl behövde. Detta var fruktansvärt, jag som tidigare hade varit blodgivare och inte varit det mesta rädd för sprutor var nu nu vettskrämd varje gång detta kom på tal, vilket var ett antal gånger under det gångna året. Med många sjukhusbesök får man ju också räkna in alla gånger jag följde med min älskade mamma på cellgiftsbehandlingar och strålbehandlingar i Jönköping för att få bort hennes cancer. För trots att det inte finns något särskilt positivt med allt mitt illamående så gjorde det ju så att jag var tvungen att vara sjukskriven under hela graviditeten, detta gjorde ju att jag och min mamma var sjukskrivna samtidigt. Vi kunde alltså ta oss igenom allt detta jobbiga tillsammans, även om vi aldrig helt förstod hur den andra kände så fanns vi där för varandra och kom varandra närmre än någonsin tidigare. Jag älskar min mamma så otroligt mycket, hon är så stark och är verkligen en fantastisk förebild, jag kan inte tänka mig en bättre mamma och trots att jag många gånger sagt att jag aldrig vill bli som hon och att jag minsann inte skulle uppfostra mina barn på samma sätt som hon och pappa gjorde så är det ändå till henne jag kommer när jag behöver hjälp. Jag känner igen så mycket av det jag tänker hur hon var mot oss när vi var små. Så trots att illamåendet gjorde så att jag nästan kände att jag inte orkade finnas längre så var hon en av dem som fick mig att orka, hon peppade mig, följde med mig på läkarbesök och allt som hörde till. När jag skulle på det första ultraljudet så hade hon precis fått sin första cellgiftsbehandling och fast hon var så trött och mådde så dåligt att hon knappt orkade sig ur sänge så följde hon med, för att finnas där för mig.

Tack älskade mamma för allt du har gjort för mig, jag är så otroligt glad att jag har dig, du är den bästa mamman man någonsin kan ha, blir jag hälften så bra mamma som du är så kan jag vara nöjd :) Det finns ingen som du mamma!

15 augusti 2009 var så den lyckligaste dagen i mitt liv kommen, dagen då min underbara son Neo föddes. Klockan 12.29 den dagen fick mitt liv en helt ny mening, allting förändrades. Ingenting skulle bli som förr och jag vill aldrig tillbaka till den tiden.

Neo, min älskade son, du har gjort mitt liv fulländat, oavsett vad som händer i framtiden så vet jag ändå att den kommer vara fylld av kärlek och lycka. Varje dag med dig är ett äventyr, aldrig förr trodde jag att man skulle kunna bli så lycklig att man började gråta bara för att någon skrattade. Men när du ler och när du skrattar så det bubblar i hela din lilla kropp kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Du är så fin och jag är så tacksam att jag får vara din mamma. Jag skulle kunna göra vad som helst för dig, jag vill ge dig allt, skydda dig från allt ont och göra vad som helst för att du ska få känna dig trygg och växa upp och få ett bra liv. Du är det största som hänt mig och jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar dig!

2009 var också året då jag blev husägare, den 3:e december närmare bestämt. Detta underbara lilla hus, jag är så lycklig och jag ser verkligen fram emot att få leva mitt liv där.

Någon som också har en stor del i mitt liv är Neos pappa Tobias, trots att vi har haft det kämpigt och inte alltid strävat åt samma håll så tror jag ändå att vi nu åker med samma tåg båda två. Jag hoppas och tror att vi tillsammans kommer att fixa detta. Jag tror att trots allt som varit så är det nog faktiskt meningen att det ska vara du och jag, tillsammans är vi starka och tillsammans klarar vi allt. Neo är framtiden, han är vår framtid, tillsammans.

Så trots att 2009 har varit ett av dom värsta åren i mitt liv så är det ändå det året jag kommer minnas som det lyckligaste i mitt liv, året då jag blev mamma!

Gott nytt på er alla mina stjärnor!

Snaaaart!

Håll ut mina stjärnor! Efter nyår har har vi internet igen och då ska jag blogga på igen, har nästan lite blogg-abstinens eller vad man nu ska kalla det för :)

Vi mår bra allihop iafl, i vårt fina lilla hus, pappa Tobias är här och hälsar på oss hela julhelgen, mysigt tycker vi såklart!

Så God Jul på er och var rädda om er och varandra!

Kramar från oss i Rosenhill

Fjärde

Hej på er!

Tack för era kommentarer :) Hinner eller orkar inte skriva mycket just nu, är helt slut efter allt flyttande. Men jag kan berätta för er att köpet nu är klart, jag är alltså sen igår husägare... Wiiieeee! Känns helt underbart och jag är så lycklig. Så nu flyttas det för fullt och går allt som jag vill så kommer vi att sova första natten i huset på söndag, i mitt eget lilla fina gula hus :) Lägger in bilder här så snart vi kommit iordning, vill ju inte gärna visa upp den oreda som just nu härjar i huset, men så är det ju när man flyttar :)

Kram på er

Skärpning!

Hej på er!

Det är verkligen jätteroligt att så många är här inne och läser varje dag, ni är faktiskt nästan 50 st unika läsare. Men ni är vääääldigt dåliga på att kommentera och tala om vilka ni är som läser. Vore roligt om ni kunde lämna ett litet spår efter er hädanefter, skulle göra mig jätteglad!

Kram på er

p.s. ska in till banken snart och skriva över huset, så snart är det mitt, wiiieee!

Andra

Hej alla sötnosar!

Så var det då den andra december, wiiieee en dag närmare julafton. Ni tycker kanske att jag är som en barnunge när det gäller julen och det får ni gärna tycka, det blir liksom bara så, inte för att man ska få paket utan för att man får ge. Tycker det är bland det roligaste som finns, att få ge presenter till sina nära och kära och se deras glada miner då de öppnar dem. Därför längtar jag till julen :)

Idag har det minsann varit riktigt kallt, -10 grader, så nu är nog vintern på gång på riktigt, härligt! Bara snön som fattas, var är du? Jag och Neo tog en härlig promenad runt skolan med fina stjärnorna Madde och William, alltid lika kul att ses. Så idag har vi testat Neos nya vagn ännu en gång, den är hur lätt och smidig som helst, så modellen är jag väldigt nöjd med. Däremot så följde det ju inte med nåt vindskydd eftersom den var begagnad och jag hittade den på blocket, men innan jag köpte den så ringde jag till babyproffsen och kollade så att det gick att få tag på ett nytt och det skulle inte vara några problem så därför köpte jag ju vagnen och kom över den riktigt billig. Sen ringde dom idag och sa att alla vindskydd var slut och att leverantören inte kunde säga när de skulle kunna få in nya, så nu står jag här utan vindskydd. Det är ju en sån där bra och ha grej, man vill ju inte ha regnskydd på den hela tiden när det blåser bara för att man inte har nåt vindskydd... Typiskt oxå jag som tyckte att det var ett så bra köp. Men men, han som jag köpte den av sa att det var flera stycken till som hade ringt honom och ville köpa den så nu har jag gjort ett försök och lagt ut den på blocket, så får vi se ifall det är någon som nappar på det. Känns väldigt surt och jag har varit på riktigt dåligt humör för detta i eftermiddag, känns inte alls kul. Neo är helt såld på denna vagnen och njuter som bara den av att kunna se världen när vi är ute på promenad, så jag tror att det kommer bli så att vi köper en ny vagn. För det är ju faktiskt så att jag fick köpa den andra vagnen väldigt billigt, så skulle det nu vara så att man inte får den såld så är det ju inte så mycket pengar man förlorar iafl. Men givetvis hoppas jag ju att jag ska få den såld så att det gå på ett ut :)

I eftermiddags tog jag, mamma och Neo en tur till Nässjö, där besökte vi Rusta, Ö&B och Hemtrevligt. Jag inhandlade nytt duschdraperi så att vi kan duscha när vi flyttat in i huset utan att hela badrummet blir blött, hihi. Köpte oxå en jättefin ljuslykta som jag ska få av Tobias föräldrar i julklapp, så den får jag så snällt ställa undan någonstans här hemma och glömma bort den så jag blir riktigt glad och överraskad för den på julafton, haha. Hittade oxå lite smått och gått som kan vara bra att ha i nya huset, lite shampo, balsam, tvål, pappersnäsdukar o sånt där...

Jo förresten, på förmiddagen var mammas söta kollega Emma här och tittade på Neos liggvagn, för jag kan ju lova er att han minsann inte vill ligga i den längre nu när han fått smak på vad världen har att erbjuda sett från en sittvagn :) Hon tyckte vagnen var jättefin så jag lovade att hålla kvar den till dom. Vi tog en mysig fika med lussebullar och the, åh så gott det var.

Nu ska jag strax ta och krypa ner i sängen min, så det fort blir morgon, helst skulle jag vilja sova bort stora delar av morgondagen. Det är ju nämligen inte förens vid 15.30 som vi ska vara på banken där ska det fina lilla huset betalas och sen får jag nycklarna i min hand, åååhhh, tänk om man kunde snabbspola lite ;) Längtar som en idiot här nu, men snart så står jag där i mitt eget hus, vilken lycka!

God natt på er alla mina fina stjärnor!

p.s. Du vet ju att jag tycker väldigt mycket om dej, fast jag blir så där arg ibland ;)

Första

Hej på er alla fina stjärnor!

Tänk så var det då äntligen 1:a december, wiiieee, snart är julen här! Men åh så mysigt det skulle vara om det låg snö på marken, menman får vara nöjd med det som är. Nog lyser det upp så fint med alla stjärnor o stakar i alla fönster... Jag älskar verkligen julen, allting är så härligt, fullt av ljus, tomtar, glögg, pepparkakor, lussebullar, ja listan kan göras lång :) Helt underbart!

Jaha, igår hade Neo feber och var genomförkyld, stackras min lilla älskling, men han var glad ändå fast det syntes minsann i hans fina blå ögon att han inte var riktigt pigg. Han hostade o snorade och hade sig, när man är så där liten så vet man ju inte hur man gör när man snyter sig så snoret det rann o rann... Lilla plutten! Men idag var han mycket piggare, ingen feber men fortfarande lite snuva och en envis hosta som stundtals faktiskt nästan lät som krupp, stackarn... Men idag när han inte hade nån feber så var vi ute och gick en härlig promenad i kylan, för nu börjar det faktiskt bli lite kallare igen, precis som det ska vara när det är december, bara snön som fattas. For iväg till Nässjö igår för att hämta en "sittvagn" till Neo, han är ju som Nicke Nyfiken min lilla skatt så han vill ju minsann inte ligga i nån liggvagn längre, nähe, han ska ju sitta upp som stora killar gör, hihi... Så den har vi testat idag och jag kan lova er att den var riktigt poppis, Neo satt så fint i den som en tänt ljus o tittade på allt runtomkring sigf, en helt ny värld som öppnade sig för honom ju :) Sen somnade han till slut av ren utmattning av alla intryck och då var det bara att lägga honom ner, hur smidigt som helst.

Idag var det en stor dag i våra liv, strax innan kl.16.00 så traskade jag, Neo, mamma o pappa in hos mäklaren, idag skrev jag nämligen på papprena om huset. Så nu är det bara själva betalningen kvar, wiiiee! Många paragrafer o massa annat som jag inte riktigt förstod som skulle gås igenom, men som tur var fanns ju pappa där och lyssnade han oxå, man kan ju inte förstå allt alltid. Efter att vi varit hos mäklaren så åkte vi ut till Hult igen, där mötte vi upp Maria och Peder som dom som jag ska köpa huset av heter, vi skulle nämligen titta på huset en sista gång tillsammans och jag skulle godkänna städningen som dom gjort. Det såg jättefint ut och jag längtar som en galning till torsdag då vi ska till banken och jag ska betala huset och sen är det ju faktiskt mitt, helt sjukt, många vuxenpoöng där minsann, att äga ett hus, hihi. Här han blir sittade ett mysigt litet krypin i tvättstugan som jag inte sett innan, där tror jag minsann att jag ska bygga en liten koja till Neo när han blir större :) Efter "städkontrollen" bjöd vi med Maria och Peder hem till mamma och pappa på fika. Dom är jättetrevliga och det ska bli roligt att bjuda hem dom till Rosenhill sen så dom får se hur fint vi fått det, dom har ju aldrig bott i huset men eftersom dom hållt på och renovera där i snart ett år så tror jag säkert att dom skulle tycka det var roligt att komma och titta in sen :)

Så idag har det som sagt varit en väldigt händelserik dag och det märktes minsann på prinsen när han skulle somna. Somnade som en liten gris i sin säng men efter en stund vaknade han (nästan iafl) o bara höll på och böka och stöka i sin säng och kunde inte komma till ro. Så det slutade med att jag fick ha honom i famnen tills han somnade igen, det var det enda som funkade. Han ville inte ligga hos mig i sängen och det hjälpte inte hur jag vaggade honom när han låg i sin egen så blev han inte lugn. Så denna dagen i kombination med hans förkylning gjorde säkert sitt till detta ovanliga kvällsbökande. Han brukar ju somna hur lätt som hélst i sängen efter att han ätit "kvällsmat". Men han är ju faktiskt bara en liten bebis och ibland är det ju faktiskt så att dom har lite svårt att komma till ro. Hoppas bara att det inte blir en massa stök nu när vi flyttar, för då lär ju jag vara trött som en jag vet inte vad när vi väl kommit så långt att man kan sova i huset. Ska givetvis bli jätteroligt att äntligen få flytta in men det kommer garanterat bli några intensiva flyttdagar, iafl om jag känner familjen Josefsson rätt, där ska det nämligen gå undan när man väl har börjat med nåt projekt :) Finns för och nackdelar med allt...

Kram på er allihop

1:a advent

Hej på er och glad advent (eller vad man nu ska säga)!

Ja jösses, så var det redan första advent och på tisdag går vi in i december, denna underbara julmånad :) Synd bara att vi inte har nån snö än, för det känns minsann lite konstigt att gå ute i regnet och det är 8 grader varmt o titta på alla fina stjärnor och stakar som finns i alla fönster, kunde ju faktiskt lika gärna vara oktober eller nåt. Men men, jul ska det ju bli iafl, precis som alla andra år. Men i år är ju julen lite extra speciellt, i år är det ju nämligen första året som vi får fira jul som föräldrar, i år har vi ju en ny liten person som ska invigas i detta traditionsenliga firande, åh vad kul det ska bli. Fast förresten så tyckte man ju att förra julen nog skulle bli det bästa någonsin eftersom man hade en så fin julkapp att ge till sina nära o kära, nämligen vetskapen om att man hade en ny liten människa växandes inom sig. Tänk att det snart är ett helt år sen man fick veta att man var gravid, när jag tänker efter så tror jag att det nog var ungefär vid den här tiden förra året som Neo blev till, hihi... Är ju helt sjukt vad fort tiden går, det tyckte man minsann inte när man var gravid men nu är det snart ett år sen man fick reda på att man hade den där lilla fina guldklimpen i magen :) Saknar verkligen att ha min lilla mage, saknar defintivt inte att må sådär dåligt, men att kunna känna ett liv växa där inne, känna hur det sparkade och hade sig. Jag kan inte förstå att Neo har legat i min mage, att det är vi som har gjort honom, skapad av oändlig kärlek. Tror nästan fortfarande att det snart kommer någon för att hämta honom, att man bara har fått ha honom till låns, tänk så dumt man kan tänka ibland...

Idag ska vi bege oss till kyrkan och adventsgudstjänsten, det är ju något speciellt med jul o kyrkan, med all rätt förstås eftersom att julen faktiskt är en av kyrkans största högtider, inte så konstigt heller :) Så jag, mamma och Neo har tänk att vi ska ta en tur dit och sen skulle det visst vara kyrkkaffe efteråt, inte dumt... Brukar vara väldigt goa kakor på såna där tillställningar...

Det är bra att ha någonting att göra nu, annars skulle jag bli tokig av att bara gå och vänta. För det är ju nämligen så att på tisdag ska jag till mäklaren och skriva på papprena och sen blir det en låååång väntan till torsdag då jag på eftermiddagen ska till banken, efter det får jag något i min hand som kan tyckas väldigt simpelt, men för mig är det just nu det finaste man kan få, nämligen nycklarna till mitt alldeles egna hus. Vet att det har varit ganska mycket hemlighetsmakeri hit och dit, men vissa av er vet ju iafl vad det är jag har kacklat om här, men nu säger jag det rakt ut så att alla förstår. Jag ska KÖPA HUS!!!!!! För jag kan ju faktiskt inte säga att jag har köpt det än eftersom det inte är klart, det är ju ungefär som att säga att man har handlat när man fortfarande är påväg till affären :) Så på torsdag, alltså om mindre än en vecka så börjar vi att flytta in. Så när nästa helg är till ända så bor vi där, åååååhhh jag längtar så att jag nästan går sönder... Ännu en dröm som går i uppfyllelse, att ha ett eget hus att pyssla i, en trädgård där min fina lilla Neo kan springa omkring, ha en egen sandlåda, en egen gunga, kunna bygga kojor och massa kul saker. Med ett hus följer ju oxå massa tråkiga saker, som at klippa gräset, rensa ogräs, kratta löv o underhålla huset på alla möjliga vis, men vet ni vad, jag riktigt längtar efter at få stå där o kratta så man är helt slut i hela kroppen, gå där med gräsklipparen i stekande sol, med svetten rinnande och ögonen kliande som aldrig förr (eftersom jag inte tål gräs) men vad gör väl det. För ni ska jag göra detta för mig själv, för mig och min lilla familj, nu ska jag inte fixa i någonannans trädgård, nepps nu ska jag hålla ordning i min egen. Och så fint mitt lilla hus heter, det heter nämligen Rosenhill, fint va?

Nähe nu får jag ta o göra mig iordning så jag ser någorlunda bra ut när man ska ut bland folk, hihi... Måste ju bara säga oxå att det ikväll är julskyltning inne i Eksjö stad, så förhoppningsvis ska jag o Neo träffa hans fina Gudmor Annelie där och gå runt o titta på allt och bara ha det mysigt...

Hoppas ni alla får en jättemysig första advent!

Många kramar till er

p.s. Tobias, jag saknar dej oxå :)

Vaccinationsångest

Hej allihop!

Usch, idag ville jag verkligen inte gå upp, tänk om man hade fått ligga kvar i sängen idag o bara låtsas som att denna dagen aldrig funnits. Idag ska nämligen men älskade lilla stjärna få sin vaccination, åh vad jag grämer mig för detta. Vet att det är jätteviktigt att han får den och jag kommer självklart se till så att han får den, men jag kan ju bara tänka mig hur ledsen min lilla sötnos kommer bli. Inte förstå vad det är som händer bara att det gör ont. Hoppas verkligen att jag kan trösta honom och att jag kan hålla mig lugn för hans skull, för är jag hispig och nervös så känner han ju det och då blir det bara ännu värre. Usch usch usch!

Efter vaccinationen ska jag och Neo åka till Malmbäck och hälsa på min gamla klasskompis Ida, ska bli så roligt så. Hoppas att Neo inte kommer må allt för dåligt av sprutan, för då får vi ju såklart åka hem. Har tänkt att ge honom lite alvedon i förebyggande syfte, så jag hoppas att han ska få en bra dag idag trots allt. Jag har aldrig varit hos Ida sen hon flyttade så det ska bli spännande att se hur hon har det :) Tänk sen när vi kan bjuda hem folk till oss, o visa upp vårt lilla hus, hihi... Längtar så att jag nästan spricker, men snart så bor vi ju där, har inget exakt datum än så därför får jag nöja mig med att tänka att det är snart...

Nu ska jag ta o göra mig iordning lite medans min lilla skrutt fortfarande sover, han vaknar ju gärna tidigt den där lille plutten och då somnar han ju igen efter ett par timmar, för då har han ju hållt igång som en tok på morgonen och behöver ladda om batterierna så han orkar med allt bus :)

Håll tummarna för oss idag, känns som jag kommer att behöva det...

Kram på er, från en riktig hönsmamma ;)

Ännu en underbar helg

Hej på er allihop!

Så har ännu en vecka passerat, helt sjukt. Vad som är ännu knäppare o svårare att förstå är att min lilla stjärna har blivit hela 3 månader, vart tar tiden vägen? Tänk snart är han en stor kille som springer runt o busar som en liten tok, samtidigt som jag längtar som bara den efter den tiden, så kommer jag ju sakna att ha honom såhär liten, han är så go min lilla skruttunge :) Helt otroligt hur man kan älska någon så mycket, tänk att detta lilla underverk har legat i min mage o vuxit tills han var redo att komma ut till oss. Denna fina lilla prins som är skapad av kärlek, det finaste två människor kan skapa, det finaste man kan få, ett litet barn, ett alldeles eget litet barn som är till hälften som jag, det är så stort så det känns som hjärtat ska springa, hela hjärtat är så fyllt av all denna kärlek till mitt lilla barn att det nästan inte får rum i bröstet på mig.

I fredags kom pappa Tobias på besök igen, han var ju här förra helgen oxå, men han saknade oss så mycket så han kom denna helgen oxå, wiiieeee! I lördags var vi bjudna på dop, fina lilla Julias dop. Hon var så söt i sin klänning, inte ett enda ljud gav hon ifrån sig, ja förutom då hon började snacka som en liten galning med prästen, haha. Jag hade fått äran att sjunga, är så glad att jag fick göra det, att jag fick ge henne den presenten. Min lilla stjärna skötte sig som en liten ängel, sov större delen av gudstjänsten o sen låg han bara o tittade o hade det mysigt i sin pappas trygga famn. Sen bjöds vi på god smörgåstårna och jättegoda kakor och bullar. Det var så fint dukat, såg nästan ut som att vi var på bröllop :) Tack snälla ni för att vi fick komma och vara med på Julias stora dag, hennes alldeles egna dopdag!

I söndags var det dags för babysim igen, Neo tyckte det var precis lika mysigt som förra veckan. Vi dök med honom även denna gången, han blev lite sur efteråt men såfort han fick syn på fläkten så var livet på topp igen, min lilla knasboll :) På kvällen skjutsade jag Tobias till tåget i Nässjö, stackarn han var så ledsen över att behöva åka hem. Det gör så ont i mig att se honom sån, mitt hjärta skulle explodera av sorg ifall jag skulle vara tvungen att åka ifrån Neo, nog för att det kan vara skönt att få ha lite egentid ibland men inte så länge. Efter ett par timmar längtar jag så mycket efter honom att jag håller på att dö. Men jag hoppas verkligen att det kommer lösa sig så att Tobias inte ska behöva vara ifrån oss så mycket...

Jag är så fruktansvärt rastlös här hemma nu, vill helst att det ska hända nåt hela tiden. Mest tror jag att det beror på att jag bara går här o väntar o väntar på att få flytta in i vårt alldeles egna hem. Jag hoppas verkligen att allting ska lösa sig så att vi får flytta in där till advent. Jag längtar så att jag nästan håller på att spricka, jag har så mycket idéer om hur jag vill göra och hur det ska se ut. Men det verkar jag ju inte vara ensam om, pappa hade funderingar om hur man skulle kunna göra altanen fin, glasa in den o så, sen hade han funderingar om hur man skulle kunna få till ett snyggt badrum i källaren och Tobias funderade mest på trädgården och att det absolut skulle vara nödvändigt med en åkgräsklippare...

Förhoppningsvis ska jag o Neo in till stan om en stund och ta en fika med Emelie, så kanske lite av allt det rastlösa inom mig försvinner för en stund :) Imorgon ska vi iafl först till BVC, min lilla älskling ska få sin allra första spruta där, usch o fy, det ser jag verkligen inte fram emot... Men sen efter att vi varit där så ska vi hem till min gamla klasskompis Ida i Malmbäck, ska bli riktigt roligt faktiskt. Jag har inte varit i hennes nya lägenhet än så det ska bli kul... Har jag inte missuppfattat det hela helt så tror jag att hon har tänkt att bjuda på mat, mums!

Nu ska jag passa på och mysa med min lilla älskling medans han forfarande tycker att det är mysigt, tänk, det kommer ju bara säga pang och sen är han tonåring och vill definitivt inte mysa med sin mamma eftersom han då kommer tycka att jag är den pinsammaste som finns, hihi...

Kram på er allihop och var rädda om er mina fina stjärnor!

Underbar helg

Jag och min fina lilla familj ♥

Hej på er allihop!

Så var det då måndag igen, ibland undrar jag ifall det faktiskt är så att mina veckor inte har annat än måndagar o fredagar, känns så... Tiden går så fort så fort, känns inte riktigt som man hinner med. Det är så mycket man ska göra hela tiden, man borde nog bara stanna upp ibland o känna efter o fundera. Känna efter hur allting känns o tänka efter vad det verkligen är som betyder nåt, för det är ju bara det man ska lägga sin tid o energi på, självklart finns det såna där tråkiga saker som man inte kan låta bli att göra, men när det finns att möjlighet att välja så bör man ju faktiskt välja det som känns rätt o får en att må bra, eller? Jag kan inte riktigt fatta att det snart är 3 månader sen min underbara, fina, älskade son föddes, helt sjukt. Det är ju när man tittar på kort från den allra första tiden som man faktiskt kommer ihåg hur liten han var, lilla plutteskrutten :) Han blir ju stor så fort, är ju så mysigt när dom är så där små o pluttiga... Fast han är förstå helt underbar nu också, när han ler så fort han ser sin lilla mamma, skrattar nästan så han kiknar när jag sjunger för honom o är bara helt underbar. Jag älskar honom så otroligt mycket att det nästan gör ont ibland när han ser på mig o ler, tänk att han är min alldeles egna lilla barn. Det är ju bland det största som finns att ha sitt lilla barn i famnen o se sig själv i det, veta att man varit med o skapat något så fint, något helt underbart ♥

I helgen var det farsdag, detta firade vi såklart. Tobias kom hit från Lund i fredagskväll, då var vi väldigt trötta allihop så vi gick o la oss nästan direkt. På lördagen åkte Tobias iväg till sin gamla arbetsplats i Karlsborg utanför Skövde för att hälsa på lite, men först passade han på att mysa lite med Neo, massa gos gos gos. Neo fick en jättefin body av sin farmor & farfar o hans farfar hade också skickat med ett jättegulligt set med mössa, halsduk, vantar o en napp med Malmö FF:s logga på, ni kan se på bilderna längre ner hur söt han blev :) Hans farfar tyckte ju nämligen inte att han skulle få bli ett Hv-fans utan strid, men vi kom ju på i helgen att det kan vara okej att han håller på MFF i fotboll o Hv när det gäller hockey :) Så blir alla nöjda o glada, för vi här uppe tänker ju minsann inte ge oss hur lätt som helst heller, Hv ska det ju vara!

Vid 2 åkte jag iväg in till Eksjö stad för att sjunga på lille Hjalmars dop, var så fint så fint :) Sen åkte jag fort som bara den hem igen, saknar ju min lilla älskling hur mycket som helst när jag är ifrån honom, handlade om typ en timme men ändå... Resten av eftermiddagen o kvällen tog vi det bara lugnt, åt gott o umgicks, precis som man ska göra på helgen :) På kvällen när Neo skulle ta på sig pyjamas o fixas iordning så var det pappa Tobias som ordnade det, med lite stöd från mej som stod vid sidan om, hihi :) Han fick helt klart godkänt! ♥

På söndagen var det så farsdag, hihi... Jag o Neo (eller mest jag) hade beställt ett jättestort fint kollage till Tobias med massa bilder på Neo o på honom o Neo, såååå fint. Han blev så glad, tror minsann att jag såg en liten tår där i ögat :) Mitt på dagen åkte Tobias o jag iväg till Nässjö för att hämta en hatthylla o en skohylla/bänk på Jysk som jag hade beställt, måste ju ha lite hallmöbler i vårt nya hem :) Åh vad jag längtar... Har vi tur så kan det faktiskt vara så att vi bor där till jul, om det inte uppstår massa krångel, hoppas hoppas att allting går som tåget :) För då kommer nämligen hela släkten att komma hem till oss i vårt lilla hem o fira jul där, dels för att alla ska få komma se hur vi har det men också för att det ska vara smidigt för Neo, bebisar gillar ju nämligen när allting är precis som det brukar o då är det ju bättre att fira jul hos oss än att vi ska dra iväg hem till nån annan... Mina kusinbarn är ju så stora att dom klarar av att flytta på sig o åka fram o tillbaka över dagen...

På eftermiddagen åkte jag o min lilla familj + mamma/mormor in till simhallen, vi var nämligen inbjudna att komma o hälsa på på babysimmet, eftersom både jag o mamma varit ledare där i många år. Det var hur mysigt som helst o Neo gjorde sitt livs första dyk, gick hur bra som helst, lite pipigt blev det förstås efteråt men ingen kallsup, duktig min lilla kille :) Tobias var jätteduktig på att hålla honom i vattnet, fast han inte är särskilt van vid det, tummen upp på det :)

Efte badet var det dags för Tobias att åka hem igen, så tråkigt att han bara kan stanna över helgen, den går ju så fort så fort... Märks att han tycker det är jobbigt att åka ifrån oss, fast det är ju tur kanske för då kommer han ju snart o hälsar på oss igen, wiiieee!

Nu sitter jag här o pysslar med lite allt möjligt, försöker få ihop lite julkort, har ju bestämt mig för att göra dom själv o då tar det ju lite tid så det vill till att börja nu, annars kanske jag inte hinner klippa, klistra o måla klart :)

Vid halv 4 ska vi in till BVC på föräldragruppsträff, åh vad kul det ska bli, Neo var ju bara 3 veckor på förra träffen, så det ska bli riktigt roligt att träffa dom andra barnen för dom bör ju ha växt dom också så mycket som Neo har vuxit, hihi...

Kram på er alla mina fina stjärnor

Fundersam liten kille i babygymmet

Pappa Tobias o Neo ♥

Sötaste MFF:aren som finns =)

Min älskade prins Neo

Vem älskar dig,

när jag farit till landet långt bort

och ej längre finns kvar?

Vem ger dig mod,

när du tvivlar och ej längre känner

den kraft som du har?

Ge din själ stilla ro,

vandra vill om du tror att du vet

var din inre längtan bor.

Ditt hjärta blommar,

känn doften av liv.

Du är större än du nånsin tror.

Vem tröstar dig

då ditt inre är fyllt av en sorg

som du inte rår på?

Vem lyssnar till dig,

då bruset från havet är högre

än du kan förstå?

Snööööö

Gomorron på er!

Ja idag vaknade man minsann till en mycket vacker syn, när man tittade ut låg det nämligen ett vitt vackert puder på marken, snö! Åh det är ju bara så underbart, ammade jag inte så skulle jag ha sprungit ut direkt i bara pyjamasen o bara njutit... Men just eftersom jag ammar så vore det nog en ganska dum grej, för tuttarna skulle med all säkerhet frysa till is o jag skulle få mjölkstockning så det skrek om det, usch ja... Tänk precis när Neo var nyfödd, då kunde jag inte ens hämta något ur frysen utan att ha vantar på mig, haha... Tur att tiderna förändras :)

Idag ska jag ta med min lilla stjärna ut på en härlig promenad i detta underbara vinterväder, blev ju ingen utevistelse för vår del alls igår, bara till o från bilen men det räknas ju knappt. Jag var ju nämligen o vaccinerade mig mot svininfluensan i tisdags, varken mamma eller pappa fick mer biverkningar än att det gjorde lite ont precis där de hade fått sprutan... Givetvis trodde ju jag att jag skulle ha det likadant, men icke! Det första jag fick göra när jag vaknade igår var att ta en alvedon eftersom jag såfort jag slog upp ögonen kände att jag inte mådde riktigt bra... Tog febern på morgonen o då låg det strax under 38, men efter att jag tagit tabletten så kände jag mig ändå ganska pigg. Så jag o mamma/mormor packade in Neo o oss i bilen o så åkte vi in till öppna förskolan, jag ville ju så gärna hämta Neos lilla gipsfot :) Men nu med facit i hand kanske det hade varit smartare att stanna hemma. Var hur mysigt som helst på öppna förskolan men när vi skulle åka hem så kände jag att jag började frysa o må allmänt kasst, så det var väl nätt o jämt att jag fixade att köra hem oss igen... När vi kom in kröp jag upp i soffan direkt med tusen filtar över mej o tog på mig massor med tjocka tröjor, tog febern o hade då 39,2 grader, usch... Så resten av eftermiddagen tillbringade jag i sängen, tur att Neo är världens snällaste o underbaraste, han låg där bredvid mig o gosade... Så framåt kvällen var jag mycket piggare, tacka vet jag alvedon :)

Så man skulle väl kunna säga att det var tur att jag vaccinerade mig, för eftersom jag blev så dålig efter vaccinationen så borde det ju bara ha varit en liten del av hur sjuk jag skulle ha kunnat bli om jag hade fått influensan på riktigt, usch ja! Eftersom jag är så nedsatt efter graviditeten så har jag ju liksom inte så mycket att stå emot med, bevisligen inte eftersom jag fick så hög feber... Lite lustigt egentligen, mamma o pappa ska ju egentligen vara dom som tillhör de största riksgrupperna för att bli sjuka o då fick vaccinera sig i den första omgången, o dom kände typ ingenting o jag blev jättedålig...

Jaja, hur som helst, idag är mamma/mormor ledig hela dagen, detta skulle man ju kunna tro innebär en dag full med mys, men så är inte fallet, nepps... I det här huset innebär nämligen torsdagar att hela huset ska städas, o är man då ledig hela dagen så betyder ju det bara att man har mer tid för att städa extra noga, bläää! Så än så länge har jag lyckats komma undan genom att se väldigt upptagen ut o skriva som en galning vid datorn, hihi... Men som tur är så ska det faktiskt inte städas hela dagen, för vid halv 1 ska jag skjutsa mamma till en av hennes "cancer-kompisar" som bor på en gård utanför Hult, hon hade nämligen frågat mamma om hon inte kunde tänka sig att komma till henne o rida... Haha, man kanske inte ska påstå att mamma är livrädd för hästar, men nånstans mittemellan rädd o livrädd kanske :) Men hon skulle visst få rida en häst som var väldigt snällm så vi får hålla tummarna o hoppas på det bästa...

Några av er kanske undrar hru det gick med det där beskedet som jag väntade på o det enda jag kan säga är att jag nog får vänta ett tag till. Jag tror jag blir gråhårig snart av allt det här väntandet, men snart hoppas jag! Till helgen kanske...

Ha en riktigt bra dag nu i det fina vintervädret mina små stjärnor!

Första bilden på Neo i sin säng, här är han bara en dag gammal, lilla plutten...


Herregud så liten han var, kan inte ens minnas att han har
varit så liten, hur vågade man ens ta i honom?

Ikväll kanske det händer...

Hej på er mina stjärnor!

Åh vad kul det skulle ha varit om jag hade fått ge er lite mer besked angående vår framtid, men tyvärr så kan jag ju inte göra det än. Inte för att jag inte vill, för oj vad jag längtar efter att få berätta för hela världen (typ), dte är ju bara det att jag fortfarande inte har något att berätta. Men förhoppningsvis så ska det komma mer besked lite senare ikväll, jag står faktiskt inte ut att vänta hur länge som helst till, nu vill jag veta!

Idag har jag o Neo haft en riktig mysdag, suttit i soffan o gosat, vilat tillsammans i sängen o tagit en härlig promenad tillsammans med världens bästa mormor, tur att vi har henne, vad skulle vi göra annars. Jag undrar om inte Neo har börjat komma in i nån sån där fas igen, för idag har han skrikit mer än vanligt, han skriker ju alltid precis innan han ska somna, är precis som att han inte riktigt vågar släppa taget, kanske tror han att han missar massa saker om han somnar, min lilla tokstolle.

Vid fyra åkte jag in till stan för att vaccinera mig mot svininfluensan, inte roligt men ett sånt där nödvändigt ont. Efter en så tuff graviditet så har jag ju inte så mycket att stå emot med, jag fick ju feber bara av att träna lite så det talade ju sitt tydliga språk om att min kropp definitivt inte är i toppform. Så därför är det ju lika bra att vaccinera sig, både för min men oxå för Neos skull, blir jag sjuk så blir han det ju nästan säkert oxå efter som jag inte kan hålla mig undan från honom helt o hållet... Fast jag inte trodde det så gick det faktiskt riktigt bra, kändes knappt alls, men jag har minsann lite ont i armen nu, men det var ju en av de vanligaste biverkningarna... Hoppas att det blir den enda biverkningen, känner verkligen inte för att få eber o sånt nu, nähe jag har ju massa andra saker för mig. Under tiden jag var inne i stan så var fina mormor barnvakt, känns så tryggt att lämna Neo hos henne, hon känner ju faktiskt honom nästan lika bra som jag, fast man märker minsann att han blir extra glad när hans mamma kommer hem, o tur är väl det.

Ikväll skulle mamma o pappa iväg på kurs så jag Neo o djuren är lämnade här hemma alldeles ensamma. Neo har haft en ganska jobbig kväll med mycket skrik o allmänt stök. Därför undrar jag om det inte är så att han har kommit in i en ny sån där fas, eller så kanske han bara sympatiserar med WilleWalle som troligtvis är i en sån där utvecklingsfas nu igen, vem vet... Bästa vänner ska ju ställa upp för varann i vått o torrt, hihi... Nu har iafl min kämpe somnat så gott så gott i sin säng, helt utslagen efter allt skrikande. Hoppas han får sova riktigt gott inatt, behöver ju jag med för den delen, för det är såååå jobbigt när ens lilla älskling skriker sådär o det inte finns något man kan göra...

Usch ja! Men imorgon är det en ny dag med nya möjligheter o förhoppningsvs har vi kanske ett glädjande besked som vi kan leva och njuta av lång tid framöver... Den som lever får se :)

Lägger in lite bilder på den lille skrutten oxå, som ni ser har vuxit o blivit en riktigt stor kille :)

Hemma hos oss är det bus bus bus från morgon till

kväll som gäller...

Bara så du vet mamma så är du bäst!


Tänk om man kunde få veta vad som rörde sig
inne i det där söta lilla huvudet...

Jag älskar dej mest i hela världen min underbara Neo,

vet inte vad jag skulle göra utan dig. Även när du

skriker så är du den finaste som finns. Jag kommer

alltid att finnas här för dig och varje dag ska jag visa

och tala om för dig hur mycket jag älskar dej.

Mina tummar är så vansinnigt goda att suga på ska

jag tala om för er, men dumma är dom som bara den,

för precis när jag fått in dom i munnen så slinker

dom ut igen, konstigt va? Undrar vem som styr över

dom egentligen...

Kram på er allihop...

p.s. jag ser att ni är många som är inne o läser här varje dag, lämnade gärna ett litet meddelande så jag vet vilka ni är :) d.s.

Simhallen igen :)

Hej på er alla glada!

Idag har vi åter igen varit på besök i simhallen, åh vad Neo tycker det är härligt. Han skrattar o jollrar o har sig hela tiden, o särskilt när han får syn på takfläkten eller nån av alla lampor, detta är ju nämligen hans stora passion i livet, hihi... Alla har vi ju våra små egenheter, eller hur :) Vi var i simhallen redan vid 9 på morgonen o det måste jag säga var ett väldigt bra drag, för vi hade nämligen hela lilla bassängen för oss själva, snacka om lyx! Så man behövde inte oroa sig för att det skulle finnas några andra som man måste hålla koll på så att inte Neo fick nån boll i huvudet eller så... Så vi flöt runt o hade det hur mysigt som helst i ungefär 10 minuter, sen började Neo frysa o det var dags att gå upp. Jag är väldigt nöjd med mitt beslut att inte gå på riktigt babysim, jag menar hur kul är det att betala en massa pengar på en medlemsavgift när man bara kan bada i typ 10 minuter per gång, nepps då är det bättre att gå o bada själv o då kan man ju dessutom välja själv vilken dag man vill gå. Men jag tror faktiskt att vi ska hålla oss till måndagar, jag menar vad mer kan man önska sig än att ha en hel bassäng för sig själva? Sen kan vi ju faktiskt inte bada billigare än vad vi gör nu, jag får nämligen badbiljetter av pappa, o det är ju bar för det är ju inte så jätteroligt att betala inträde varje gång när man inte badar längre än vad vi gör, men det blir ju längre o längre badtid allt eftersom lillfisen växer o blir större, hihi...

Nu ligger han o sover som en liten gris i sin säng, för det kan jag tala om att man blir hur trött som helst av att bada. Det vet man ju själv hur dan man blir efter att man varit i simhallen, tänk då hur trött en sån där liten skrutt måste bli :) När vi kom hem från badet så tog jag med hunden o Neo ut på en promenad så att han skulle somna ordentligt, han somnade ju i bilen men jag tänkte att det var lika bra o gå en sväng. O sen behövde ju faktiskt Ebba gå en runda så då slog jag två flugor i en smäll, hihi...

Sitter här vid datorn nu o surfar runt på massa inredningssajter o drömmer mej bort lite, tänk om jag snart får ett eget ställe att inreda o fixa iordning. Känns lite tråkigt nu när det börjar närma sig jul att jag faktiskt inte har nånstans där jag kan julpynta, jag menar hur kul är det att pynta nere i det rummet som vi har i mamma o pappas källare, inte särskilt. Förmodligen lär jag ju inte ha nått eget hem till denna julen men till nästa, hihi, oj vad det ska pyntas då kan jag lova er :) Har även blivit lite smått beroende av Caf'é World på facebook, jag visste att det bara skulle vara dumt att bli medlem där, då kan man ju inte låta bli. Då blir man ju sittande där vid datorn hela tiden, bara för att man måste ha koll på sitt café, hihi...

Men men, nu vaknar visst min lille skrutt så nu är det bäst att jag tra hand om honom istället :)

Ha en fortsatt bra dag alla sötnosar!

Premiärbesök i mimmamallen (simhallen)

Hej på er!

Inatt sov prins Neo som en liten gris i sin egen säng, hela natten. Helt underbart, jag tror att han kommit ur den där fasen nu för igår var han inte alls lika skrikig på kvällen o sen somnade han hur gott som helst i sin egen säng :) Åh vilken stolt mamma man är då, när man ser att ens lilla barn somnar tryggt och gott i sin egen säng, känns som man gjort ett bra jobb då... Sen kanske han vägrar att sova i sin säng ikväll igen, men man kan ju hoppas på att det går lika bra ikväll. Han vaknade vid halv 2 o ville ha mat o sen somnade han såfort jag la honom i hans säng o jag somnade gott som en prinsessa. Sen vaknade vi båda pigga o utvilade vi halv 7, för morgonpigga är vi minsann båda två, hihi... Efter att vi båda ätit frukost blev det en massa bus, han skrattar så gott nu min lilla fisegris o pratar som bara den, helt underbart. Tänk vilken lycka, att ha fått ett så underbart fint perfekt litet barn, jag älskar honom så mycket att det nästan gör ont ibland ♥, men härligt ont.

Vid klockan 11 var vi på plats inne i simhallen, det var nämligen äntligen dags för Neos premiärdopp i simhallen eller mimmamallen som jag kallade det för när jag var liten :) När vi kom dit stod världens finaste o stoltaste morfar där på parkeringen o väntade på oss, han skulle ju vara med som fotograf, inte vill man väl missa första gången ens barnbarn ska bada, inte om man kommer från vår simmarfamilj iafl! Neo tyckte det var hur skönt som helst att bada, värmde gott i mitt hjärta ska jag säga er, jag har alltid älskat att bada o sen har jag ju simmat o tävlat i hur många år som helst så det skulle nog minsann ha varit riktigt jobbigt om han inte tyckte om det, men det gjorde han ju som tur var :) Sa inte ett ljud utan bara låg där o tittade o sprattlade. Han hittade såklart blixtsnabbgt takfläkten som fanns vid den lilla bassängen, han är nämligen helt galen i takfläktar, det är nästan det första han hittar när han kommer hem till folk. Vi var som i en egen liten bubbla, det var en del andra barn i bassängen oxå men vi hade bara ögon för Neo, så underbart mysigt! Sen började Neo frysa o då gick vi upp, han protesterade lite när han skulle upp i i handduken men det gick snabbt över, sen var det dags för duschning. Ja o ni ska ju inte tro att min lilla skatt gnällde nåt för det, nähe, hn bara hängde där på min arm se inte ens ett ljud när hans taskiga morsa skulle kolla ifall han var rädd för att få vatten över huvudet. Först lät jag bara lite vatten rinna från håret o ner i ansiktet, han brydde sig inte det minsta om det så då duscha jag honom ordentligt i ansiktet o det brydde han sig inte heller om, så han är nog helt enkelt inte rädd för vatten :)

Efter bade köpte vi med oss goda goda mackor från Princess, har inte ätit nåt därifrån sen vi var o fikade där när vi var gravida allihop, så det var ju ett tag sen, åh så gott det var!

Nu ligger min lilla skrutt i sin gosiga säng o sover, man blir ju trött av att bada minsann... Sen vid 3-tiden blir det promenad med våra fina stjärnor Madde o William. Stackars lille Wille har ju fått sprutor idag, usch o fy, om en månad är det Neos tur att få såna sprutor... Ska bli mysigt att träffas iafl, var ju ett par dagar sen sist :)

Måste ju lägga in ett grattis till min vackra vän Jessica o hennes Johan som har blivit föräldrar till en liten prinsessa. Tänk nu har grabbarna varsin tjej att pussa på o Julia har fått en tjejkompis, kan ju behövas bland alla killarna :) Har förstått att det minsann var lite kämpigt efter förlossning, med stor blodförlust, tänk att det är 3 av oss 4 som haft det riktigt jobbigt vid förlossning. Är ju nästan så man skäms när man tänker på hur smidi jag hade det, men det ska man ju inte klaga på förstås. Tur att vi alla trots komplikationer har fått så fina fina barn, värmer i hjärtat ♥

Nu ska jag lägga mig o vila lite, jag blev faktiskt oxå lite trött efter badet :)

Puss o kram på er alla mina fina stjärnor