Underbart...

Åh vad härligt det var att promenera, känner verkligen att jag börjar få tillbaka krafterna igen, kroppen börjar väl fatta att den får behålla mat och jag fyller på så gott det går med extra järn och vitaminer, yeah! Vi tog en härlig promenad runt Ekeberg, Oliver verkade gilla det för han sov gott hela rundan, till skillnad mot vad hans storebror gjorde när han var liten, han skrek sig ju nämligen igenom typ varenda promenad... Tur du är så snäll och duktig Oliver, mamma vill ju kunna ut och röra på "fläsket"

I eftermiddag ska Tobias plugga till sitt historiaprov så då flyr jag och barnen in till vildparken och leker tillsammans med Wewe, Jastin och Tristan, wiiieee!

Promenadtajm

Yes, jag och lillebror är superladdade för en promenad i det fina vädret! Neo och Tobias är på dagis så han får leka av sug lite... Ha en toppendag allihop! Nu säger jag och Oliver -Hej solen! och traskar iväg ;-)

Jaha det gick ju sådär...

Jo vår plan ikväll var att träna Neo lite inför att jag ska vara själv hemma med båda grabbarna, herregud hur ska detta gå?! Vecka 37 ska Tobias iväg på övning HELA veckan!!!! Så från att ha varit två föräldrar hemma typ hela tiden så ska jag bara sådär poff vara själv med båda barnen i en hel vecka... Han somnade hur bra som helst själv i vagnen när han skulle sova middag så förhoppningarna inför kvällens nattning var ganska höga. Han gick glatt med på att lägga sig i sin säng, gav mig en godnattpuss och vinkade hej då... Sen började springandet fram och tillbaka, han ville ha vatten och sen skulle han bara försäkra sig om att vi var kvar. Så det hela slutade med att Tobias satt inne hos honom tills han somnade, så i värsta fall får ju Oliver vara med inne hos Neo tills han somnar, eller så får jag springa emellan rummen om Oliver ligger inne i sin säng och inte riktigt vill komma till ro... Imorgon ska Tobias träna fotboll så då får vi öva lite på det där att vara ensamma...

Idag åkte vi in hela familjen till stan och tog en fika på Princess, hur mysigt som helst att äntligen få fika nåt där och inte bara dricka saft... Oliver sov hela tiden och Neo satt lugnt en liten stund innan han studsade iväg till barnhörnan och lekte lite...

Under tiden som jag och Oliver tig en promenad i ösregnet lagade Neo och Tobias hemmagjord pizza, så gott, dom kan mina grabbar minsann ;-) Nu ska jag snart krypa ner i sängen, börjar fundera på om den nya madrassen verkligen var en bra ide... Jag somnar nämligen hårdare än en klubbad säl, det har typ aldrig hänt innan, jag är helt off och märker ingenting som händer runt omkring, ja förutom när Oliver vaknar, tur är väl det...

Imorgon väntar promenad med en annan Hultmamma som har en liten pojk som är född två veckor innan Oliver och sen på eftermiddagen blir det lek och bus med familjen Johansson...

Natti natti...

Förlossningsberättelse

Onsdag 17 augusti 2011

Vi lämnade Neo hos mamma och pappa vid 18-tiden ungefär, detta hade varit bestämt i några veckor eftersom vi hade fått en tid för en eventuell igångsättning den 18:e, vi skulle vara på förlossningen redan kl. 07.15 så då tyckte vi det var bättre att Neo fick sova hos mormor och morfar för att det inte skulle behöva bli stressigt på morgonen. Jag var nervös och orolig på kvällen eftersom jag inget hellre ville än att det skulle fungera att sätta igång alltihop, jag var såååå trött på att vara gravid och bara må dåligt hela tiden så det kändes som att det var en hel evighet till torsdag morgon. Innan på dagen hade vi städat och gjort iordning ifall att vi skulle ha sån tur att det gick att sätta igång förlossningen, för då skulle det ju faktiskt vara så att nästa gång vi klev innan för dörrarna till huset så skulle vi ju ha med oss vår efterlängtade lillebror, vår Lilla O. Ja för vi visste ju faktiskt att det var en liten pojk som legat och växt i min mage i 9 väldigt långa månader.

Vi hade bestämt oss för att vi skulle lägga oss tidigt så att vi skulle vara så pigga som möjligt dagen därpå. Jag var trött, precis som jag varit under hela graviditeten, men nu var jag extra trött eftersom jag haft en massa förvärkar under en veckas tid, ibland kom de lite hur som helst, men flera kvällar så hade de faktiskt varit riktigt regelbundna så att vi flera gånger trodde att det kanske kunde vara nåt på gång, men sån tur hade vi ju aldrig.

Så när värkarna började när vi satt där i soffan på onsdagskvällen så trodde vi ju att det skulle bli precis som de andra kvällarna, att det skulle hålla på i ett par timmar och sen skulle det sluta och inte hända nåt mer. Jag laddade ner en app till telefonen andra kvällen som jag hade en massa värkar så vi började klocka värkarna med hjälp av den, mest för skojs skull eftersom vi ändå inte trodde att det skulle bli nåt av det.

Så här kom värkarna:

Start/Slut: Längd: Frekvens:

20:36-20:37 0:55 min

20:44-20:46 1:29 min 8:11 min

20:53-20;54 1:30 min 8:45 min

21:00-21:01 1:04 min 7:07 min

21:05-21:07 1:19 min 5:19 min

21:13-21:14 1:24 min 7:31 min

21:20-21:21 1:19 min 6:54 min

21:32-21:33 1:29 min 12:15 min

21:41-21:43 1:22 min 9:12 min

21:46-21:47 0:48 min 4:46 min

21:52-21:53 1:00 min 6:22 min

21:59-21:59 0:49 min 6:18 min

22:02-22:03 0:40 min 3:28 min

22:09-22:10 0:49 min 7:16 min

22:13-22:14 0:56 min 3:58 min

22:16-22:17 0:45 min 2:46 min

22:19-22:20 0:49 min 2:45 min

Här bestämde vi oss för att ringa in till förlossningen och kolla läget, jag var ju helt säker på att det bara var falskt alarm precis som de andra kvällarna, fast värkarna nu kom mycket tätare och gjorde mer ont. Tobias fick ringa in eftersom jag hade lite svårt att prata under värkarna, han fick prata med en jättegullig barnmorska som tyckte att det nog var dags för oss att komma in till BB. Bilen stod parkerad hos grannarna eftersom de höll på att asfaltera vår parkering så det var en liten bit att gå plus att regnet öste ner, så vi passade på mellan två värkar så att vi skulle kunna gå/springa lite fortare än vad som gick under värkarna.

Under resan in till stan hade jag inte en enda värk, så då tyckte jag att det var lika bra att vi struntade i det och åkte hem istället, för det skulle ju inte bli nån bebis inatt heller. Men Tobias tyckte vi skulle fortsätta in i alla fall och när vi kom till första rondellen in mot stan så fick jag en värk igen, så då gick jag med på att följa med in. Hela vägen från parkeringen och in på sjukhuset fick vi stanna flera gånger eftersom värkarna kom jättetätt när jag var uppe och rörde på mig och eftersom det var mitt i natten så var vi tvungna att ringa på dörren och be dom öppna åt oss. Vi tog trapporna upp till förlossningsavdelningen på 4:e våningen eftersom jag inte ville riskera att det skulle stanna av, det var sjuuuukt jobbigt men upp kom vi och fick ringa på en klocka till innan vi fick komma in på förlossningen.

Kl. 22:45

Vi skrevs in på förlossningen. Där togs vi emot av en undersköterska som hette Barbro, och när vi pratat med henne ett tag så visade sig att hon också bodde i Hult, lite roligt sammanträffande. Hon undrade om jag ville ta på mig sjukhuskläder direkt eller om jag ville ha kvar mina egna ett tag till, jag var fortfarande säker på att vi skulle få åka hem igen så jag valde att ha kvar mina egna. Hon kopplade mig till ctg-apparaten, hämtade lite dricka och sen lämnade hon oss själva en stund. Vi låg i förlossningsrum 2, när Neo föddes var vi i rum 3, så det var rummen precis bredvid varandra. Efter en stund kom vår helt underbara barnmorska Anette in och pratade med oss, Det var 5 min mellan värkarna och hon gjorde en undersökning på mig för att kolla om värkarna hade gjort nån nytta. Jag var öppen 2 cm men hon kunde lätt töja det till 4, så hon tyckte inte att vi behövde åka hem utan frågade om jag ville ta ett bad för att lindra smärtan lite. Under förlossningen med Neo badade jag också och tyckte det fungerade toppen så det ville jag gärna göra. Under tiden som jag förberedde mig för att bada så gick Tobias ut till bilen för att hämta in våra väskor, dem hade vi nämligen lämnat kvar i bilen eftersom jag tyckte att det skulle bli alldeles för jobbigt att bära ner dem igen när vi blev hemskickade, eftersom jag envisades med att intala mig in i det sista att vi inte skulle få stanna kvar. Tobias passade på att ringa till våra föräldrar och tala om att vi var på förlossningen så att de visste. När han kom tillbaka skickade Anette iväg honom till fikarummet så att han kunde hämta lite kaffe och kex till sig så att han skulle orka också, jag fick nöja mig med coca cola, jag ville ju inte äta nåt heller så jag klagade inte. Tobias tyckte att det kändes som att vara med i en action film eller nåt, han satt där i en fotölj och åt knäckebröd och drack kaffe, medans jag låg i badet och hade ont. Den här gången höll han sig ju vaken i alla fall, när jag badade vid Neos förlossning låg han på golvet och sov, lite skillnad kan man ju säga.

Kl. 00:45.

Nu har jag kommit upp ur badet, är öppen 4 cm och får börja andas lustgas. Bebisens huvud är fortfarande ganska högt upp så jag får stå med gåbord för att låta tyngdlagen göra sitt. Anette säger till mig att jag ska ”vicka” på höfterna för att hjälpa bebisen att komma ner ordentligt, Tobias skrattar och jag andas lustgas och ”vickar på rumpan”. Tobias är lite sugen på att prova lustgasen men låter bli, fast jag mellan värkarna erbjuder honom att prova. Tror att han kanske blev lite avskräckt när jag råkade ta ett andetag för mycket i masken och fick ett helt hysteriskt skrattanfall, jag kunde liksom inte förklara varför utan jag bara stod där och fnissade som en tok och Tobias asgarvade, tänk att man kan ha så roligt mitt under en förlossning.

Kl. 01:05.

Jag får lägga mig i sängen och Anette sätter en nål på mig, det är tydligen nya bestämmelser att alla som föder barn ska ha en nål oavsett vad. Tur att jag precis har suttit i ett varmt bad för kärlen syns jättetydligt och hon får in en nål på första försöket. Jag är öppen 8 cm och huvudet är fortfarande ganska högt upp.

Kl. 02:10.

Jag är fortfarande öppen 8 cm och bebisen har inte sjunkit ner längre med huvudet, så jag får stå på knä i sängen för att han ska få hjälp att sjunka ner det sista. Det trycker på som bara den och värkarna gör riktigt ont, men jag känner ändå att jag kan hantera det så när Anette frågar om hon ska höja på lustgasen tackar jag nej. Tobias peppar hela tiden och Anette masserar min rygg, han skrattar och säger att man brukar behöva trycka ganska hårt för att komma åt de punkterna som gör att smärtan kan lindras lite, men eftersom jag är så ”tunn” så räcker det nästan med att hon bara lägger handen på mig och trycker lite. Anette och Tobias har jättetrevligt ihop och mitt i lustgasdimman hör jag hur de börjar diskutera tatueringar och hux flux har Tobias tagit av sig tröjan och visar sin tatuering som han gjort två dagar tidigare. Anette drar upp sin klänning och visar en tatuering som hon håller på att ta bort med laser, det har varit en sjöhäst men nu ser det mest ut som ett s-format blåmärke. Känns jättebra att även de får bra kontakt, för jag känner mig så trygg med Anette och är glad att det var just hon som blev vår barnmorska, jag har träffat henne några gånger när jag varit inlagd under graviditeten, men trots att det bara är några gånger vi har träffats så har hon gjort ett väldigt gott intryck och såfort jag förstod att det var hon som skulle hjälpa oss så spred sig ett lugn genom hela mig. Underbar känsla! Hon förklarar allting som ska hända och ser till att Tobias förstår varför hon gör de sakerna som hon gör och vad hon tittar efter osv.

Kl. 02:35.

Börjar krystvärkarna. Jag är fortfarande bara öppen 8 cm och bebisen har fortfarande inte sjunkit ner ordentligt men Anette hjälper till att töja ut så att det öppnar sig till 10 cm och sen håller hon kvar mellan värkarna så att jag kan pressa ner bebisens huvud förbi kanten och sen när han är förbi så släpper hon och jag kan fortsätta att krysta som ”vanligt” när nästa värk kommer. De har tagit in en barnmorska till på rummet som ska hjälpa till med det sista för att minska risken för att man går sönder när man krystar. Vattnet går bara en pytteliten stund innan Oliver kommer ut.

Kl. 02:50.

Som skjuten ur en kanon dyker vår älskade Oliver ut ur min mage, efter 38+0 veckor, vi hade skojat innan med Neo om att det kanske bara säger ”poff” när lillebror kommer ut, precis som det gjorde när farfar körde på en fotboll med gräsklipparen, och det sa verkligen bara ”poff” och så var han ute. Det första han gjorde var att kissa ner alla i personalen när de försökte ta prover ur navelsträngen, så det sprutade både från navelsträngen och från hans lilla snorre, haha... Det är en helt obeskrivlig känsla att äntligen få upp honom på bröstet, som jag har längtat efter den stunden. Han är världens sötaste lilla kille och väldigt väldigt lik sin storebror, ja nästan en kopia faktiskt, förutom att Oliver har ljusare och lite mindre hår än vad Neo hade. Tobias tar kort och allting känns helt underbart.

Kl. 02:56.

Moderkakan kommer ut och Oliver får flytta över och ligga hos pappa Tobias och sen syr Anette några stygn eftersom jag fått ett par små bristningar, tre stygn tror jag att det blev. Moderkakan är hel och blödningen avtar precis som den ska efter att Anette sytt ihop bristningarna. Allting har gått precis som det ska och vi har fått en till perfekt liten kille. Lyckan är totalt i förlossningsrum 2 på Höglandssjukhuset i Eksjö.

Kl. 04:53.

Anette väger, mäter och gör alla kontroller som ska göras på Oliver. Han väger 3235 gram, är 51 cm lång och har ett huvudmått på 35 cm, en alldeles perfekt liten kille alltså.

Vi får in det efterlängtade fikat (som jag inte kräks upp) och sen får vi flytta över till familje BB istället och komiskt nog så hamnar vi i samma rum som vi hade när Neo föddes.

Tobias och Oliver somnar som små grisar båda två såfort vi lagt oss, men jag är klarvaken och ligger bara och lyssnar när de andas, får liksom inte tillräckligt med ro i kroppen för att kunna slappna av och somna.

Vi äter frukost i matsalen vid 8.30 ungefär, helt sjukt att vi sitter där med vår andra lilla son i en plastlåda bredvid oss lite drygt en timma efter att vi skulle ha varit inne på förlossningen för att kanske bli igångsatta. Tänk att det ordnade sig så bra så att vi slapp allt det där, att förlossningen startade av sig själv, att det gick snabbt och smidigt och framförallt, att det kom ut en pigg och frisk unge som inte hade tagit nån skada överhuvudtaget av att jag kräkts och gått ner i vikt under hela graviditeten, helt fantastiskt att kroppen ordnar allt så bra.

På eftermiddagen på torsdagen åker Tobias hem och hämtar Neo så han får träffa sin lillebror, han skiner som en sol när han ser honom men blir ganska snabbt rastlös och sur, eftersom han vill köra rally med honom i plastlådan. Så han stannar inte så länge utan mamma och pappa kommer och hämtar honom så att även dom får sig en liten titt på underverket.

På eftermiddagen på fredagen kommer Tobias och Neo och hämtar hem oss, Neo har köpt en jättesöt nalle till Oliver och blommor till mig. Vi är hur lyckliga och glada som helst när vi packar in våra två prinsar i bilen och åker hem till Hult. På kvällen bjöd mamma och pappa oss på hämtmat från movänta, för att fira att Oliver äntligen är född. Jag är inte särskilt hungrig och blir mätt typ bara av att titta på maten, illamåendet är fortfarande kvar men jag kräks inte längre. Vi går hem strax innan 21 och lägger våra två små prinsar i sina sängar, de somnar gott båda två och sen går vi också och lägger oss.

Tisdag 30 augusti

Har svårt att första att det på torsdag är 2 veckor sen Oliver kom till oss och att det faktiskt lika gärna kunde ha varit så att han fortfarande var kvar i min mage, för det var först imorgon som läkarna skulle ha satt igång förlossningen oavsett om det var moget för det eller inte, för vi hade blivit lovade att inte gå över tiden. Samtidigt som det känns som vi var på förlossningen igår så känns det som att Oliver alltid har funnits hos oss, han fyllde direkt upp det tomrum som fanns i vår familj och gjorde den hel. Nu är vi en komplett familj, med mamma, pappa och två underbara pojkar, vi är så lycklig och njuter så mycket det bara går. Oliver är världens snällaste bebis, som i princip bara äter och sover, han äter ungefär var 4:e timme på dagarna och på nätterna var 6:e och så har det varit redan från början så det är ju bara att hoppas på att det håller i sig. Neo älskar sin lillebror och vill gärna vara där han är hela tiden, han vill pussa och krama honom och hjälpa till så fort man ska göra nåt, ja förutom när det gäller att byta blöjor, det är han inte alls intresserad av.

Med facit i hand så kan jag säga att det absolut var värt 9 månaders helvete, eftersom det ledde till att vi fick vår Oliver, men jag kommer trots det aldrig att göra om det igen. Nu har vi två underbart fina killar som vi älskar mer än något annat, men varken jag eller Tobias vill utsätta oss själva eller människorna i vår närhet för detta en gång till. Det har varit 9 fruktansvärt jobbiga månader både för oss och alla runt omkring, så även om det inte är säkert att just vi skulle drabbas av detta en tredje gång så vågar man inte chansa. Två barn är precis lagom för oss, tänk så roligt de kommer kunna ha tillsammans i framtiden. Nu känns vår familj komplett och vi är så lyckliga!

Vi vill tacka våra familjer och vänner för allt stöd vi fått, vi förstår att det inte varit lätt för er och att ni omöjligt har kunnat förstå precis vad vi gått igenom. Men ni har funnits där för oss och stöttat och hjälpt oss så gott ni har kunnat. Tusen tack! Nu ser vi framåt, mot ett nytt kapitel i livet, vi hoppas att vi alla får vara friska så att vi tillsammans kan njuta av livet och varandra.

/Lisa, Tobias, Neo och Oliver

Fortfarande kvar...

En fördel när man har tagit en massa prover som man vill ha svar på är ju att skicka iväg dom till labbet... Hej o hå nu har vi ett par timmar till att slå ihjäl när jag egentligen bara vill få vara hemma i min egen säng...

In till förlossningen igen...

Vid 8.30 ska jag och Oliver vara inne på förlossningen för att kolla upp var med feber kommer ifrån. Från början trodde dom det kom från tuttisarna, när mjölkproduktionen kom igång, men nu misstänker dom infektion av nåt slag... Förbaskat, allt skulle ju bli bra när Oliver kom ut, inte värre... Inte så lätt att ta hand om 2 så barn med feber som envisas med att ligga runt 39 grader + att mannen har åkt på en sån dunderförkylning att han är så däckad att han knappt vet vad han heter... Skit skit skit!

Sovmorgon

Jajjamän (som Neo säger väldigt ofta just nu) idag fick hela familjen Josefsson/Olsson sovmorgon till kl.9. Man kan ju undra om man lever i en dröm eller nåt, jag menar händer verkligen detta med en vild 2-åring och en nyfödd i huset. Oliver åt vid 20.30 igårkväll, sen somnade han gott i vaggan, vaknade vid 00.30 och ville äta och sen vid 04.30 igen och sen sov han till 9 precis som oss andra tre, underbara barn, åååh vad mamma och pappa älskar er! Även om ni inte sover på nätterna såklart, vi älskar er mest i hela världen oavsett vad, ALLTID!

Idag ska vi äääääntligen få hämta vår nya madrass till sängen, 1 vecka blev till 9 veckor, puckoaffär... Chefen skulle inte vara där idag utan bara nån kille på lagret så vi ska hämta madrassen idag och sen får vi åka dit i helgen igen och komma överens med chefen om nåt pris, aldrig i livet att vi tänker betala fullpris när det har strulat så, dessutom har dom ju skött det hela riktigt dåligt och då blir man ju inte mer intresserad av att betala mer pengar än nödvändigt... Kan vi inte komma överens om nåt så får dom väl komma och hämta en använd madrass här hemma, för jag tänker då inte åka till Ingatorp en gång till, pix nix! Så nu ska det vädras täcken och kuddar, underbart att få krypa ner i en säng med nya lakan + en ny underbart skön madrass, lycka!

Bästa killarna i hela världen

lite morgonmys hemma hos familjen Josefsson/Olsson...

Ensam med min lillprins

Japp, jag och Oliver har lite ensamtid här hemma, Neo och Tobias är på 2-årskalas hos fina Julia... Vi tyckte det var lite väl tidigt för Oliver att gå på kalas, finns ju så mycket baciller som snurrar runt, särskilt bland ett gäng 2-åringar som alla går på dagis, det räcker gott och väl med dom bacillerna som Neo drar hem. Hans näsa har ju så lägligt börjat att rinna nu, härligt när man precis kommit hem med lillebror, men vad ska man göra?! Det blir som det blir men vi behöver ju inte utmana ödet och blanda in ännu fler baciller iafl... Neo var hur nöjd som helst när han och pappa Tobias åkte iväg så jag tror säkert att dom har haft en toppenstund tillsammans...

Oliver och jag har haft det helt okej, han har varit lite skrikig och missnöjd men efter lite mat så somnade han gott i vaggan till slut. Lite väsen måste han ju få göra, tror nog att det var magen som spökade lite, inte så konstigt att det kör i den när man går från att inte ha "ätit" nåt till att äta massor...

Imorgon ska vi på återbesök på BB, dom skulle egentligen ha kommit från BB-hemvård och så skulle få kommit på återbesök först på torsdag, men dom ringde idag och sa att det hade kört ihop sig för dom och undrade då om vi kunde komma dit imorgon istället... Det spelar ju inte oss nån större roll så då fick det bli så...

Tusen tack mamma och pappa för all god mat trevligt sällskap och hjälp med staket och barn, ni är bäst!

På promenad...

med världens finaste Oliver <3

Världens snällaste bebis...

Ja jag tror att vi har fått världens snällaste bebis, vi märker liksom inte av honom så mycket här hemma. Men mina tuttar har iafl uppfattat att det har flyttat in en bebis här och att det är deras ansvar att göda upp honom, jisses alltså, Dolly Parton släng dig i väggen, du har inte en chans... Härligt att det finns mat så det räcker och blir över men det vore ju trevligt om man iafl kunde ha armarna neråt och inte typ rakt ut i sidorna eftersom dom liksom inte får plats... Så det vill till att Oliver börjar vakna till lite mer och suger i sig ordentligt för annars kommer jag att explodera, typ... Annars får vi väl reta honom lite, byta blöja är ju inget han gillar så då ger han ju ifrån sig lite ljud och protesterar, ja vi får helt enkelt köra på den banan om han tänker fortsätta att vara nöjd bara genom att finnas till, underbar är han hur som helst iafl...

Neo sken som en sol när han vaknade imorse och såg Oliver, sen sa han till mig: Mamma, lillebror är kvar! Kändes helt okej i mammahjärtat kan jag lova <3

Hemgång

Hej på er!

Idag ska vi åka hem med vår lille prins, som jag har längtat till denna dag, går inte att beskriva känslan med ord. Tänk att vi har fått en perfekt liten kille till som vi nu ska få ta hem och älska för alltid!

Oliver är verkligen världens snällaste lilla bebisen, han äter var tredje timma, helt sjukt att jag har så mycket mat redan man kan ju undra hur sjutton kroppen kan klara av att producera mjölk i mängder ett dygn efter förlossningen när hela graviditeten var en enda lång svält... Det rinner mjölk åt alla håll och Oliver är som en liten sugfisk och äter så det kluckar i honom ;-) När han inte äter så sover han, ja förutom när man byter blöja eller kläder för då blir det liv i luckan och så fort det är klart så återvänder lugnet och han somnar om haha...

För er som är nyfikna så kan jag meddela att jag inte kräks längre, mår lite illa och blir mätt bara av att titta på mat typ, magsäcken är ju förmodligen inte så stor efter 9 månaders svält , så den fylls väl ganska fort kan jag tro... Hb-värdet är lågt fortfarande och jag är matt i kroppen, tur att jag inte förlorade en massa blod för då hade det nog inte varit så roligt... Annars är jag jättepigg om man får säga så, klart att man är lite sliten men inte mer än så, jag har inte ont nånstans och kan sitta/stå/gå precis som jag vill... Härlig känsla, nu ska kroppen bara få tid att återhämta sig så ska jag nog bli mitt vanliga jag igen, med lite extra tillskott av järn och vitaminer :-)

Ikväll är vi bjudna till mamma och pappa på Välkommen till världen, Oliver-fest ;-) mat från movänta väntar och även besök från några danska vänner till familjen... Dom är ändå här uppe nu eftersom det är bockjakt, dom bor nästan ända nere vid tyska gränsen i Danmark, så man får ju passa på att träffas eftersom det inte händer så ofta... Får nog bli en barnportion för min del, annars lär jag ju gå äta samma mat flera dagar framöver ;-)

Kram på er allihop och tack för allt peppande under vår långa tuffa resa, det har betytt jättemycket!

Välkommen Oliver!

Inatt kl. 02.50 föddes vår lillprins Oliver, han vägde 3235 g och var 51 cm lång. Tack älskade unge för att du äntligen valde att komma ut till oss, 37+6 veckor var fullt tillräckligt :-)

Hoppas hoppas hoppas...

att vi får åka in till förlossningen inatt eller att det blir igångsättning imorgon, vid 07.15 ska vi vara på förlossningen imorgon... Värkarna kommer lite när dom känner för men när dom väl kommer så måste jag andas igenom dom och Tobias masserar ryggslutet så gott han kan... Väskorna är packade och står redo i hallen, jag har duschat och nu står Tobias därinne... Neo är lämnad hos världens bästa mormor och morfar, för även om det inte händer nåt inatt, vilket det troligtvis inte kommer att göra så blir det en onödigt tidigt morgon för honom om vi ska lämna bort honom dit innan vi åker... Om jag känner mig själv rätt vilket jag tror så kommer jag inte vara så rolig att ha och göra med imon på morgonen så då är det lika bra att han fått fly fältet... Jag är inte nervös för själva förlossningen eller så utan jag är bara orolig för att dom ska skicka hem oss imorgon och säga att vi får komma tillbaka för en ny bedömning om en vecka, jag vill inte må så här mer! Jag vill ha ut min Lilla O, nuuuuu!

Håll alla tummar och tår för att det blir nån fart på´t inatt eller att vi får hjälp på traven imorgon!

Kom ut nu då!

Älskade lilla barn, kan du inte ta och bestämma dig för om det är dags att komma ut nu eller inte... Mamma blir snart tokig, har gått nu i 2 dygn med "riktiga" värkar till och från hela tiden, ibland oftare och sen blir det mer sällan, man kan ju bli knäpp för mindre...

Svårt att bestämma sig...

Ja det är nog vad man kan säga om vår hyresgäst, snälla Lilla O bestämt dig för om du ska komma ut eller inte, snarast!

Med klockan i högsta hugg låg vi i soffan igår och skrev ner när värkarna kom:

20.26

20.35

20.44

20.54

21.04

21.12

21.20

21.24

21.32

(21.35)

21.39

(21.46)

(21.53)

(51.59)

22.04

22.12

22.42

22.59

23.09

23.23

(23.35)

23.44

23.55

(00.04)

(00.37)

sen slutade det lika fort som det kom och så var det bara den där gamla molande värken kvar, tidigt imorse började det lite smått igen:

05.13

(05.32)

05.43

(05.49)

06.05

06.27

06.40

(06.52)

07.03

sen slutade jag ta tiden, känns ju inte lönt liksom... Värkarna kommer lite titt som tätt och de flesta känns riktigt ordentligt, men men...

Grabbarna sover fortfarande, asfaltsgubbarna är här utanför och grejar, idag ska ju vår parkering bli fiiiin! Jag ska in till stan och fixa med mina ögonbryn och ögonfransar och Tobias ska tatuera sig vid 12... Resten av dagen kommer man väl få sitta och glo tillsammans med Neo på alla grävmaskiner och lastbilar utanför huset kan jag tro... En liten extra födelsedagspresent skulle man ju kunna säga :-)

Tågbanan

Neo har fått så mycket fina presenter, tusen tack allihop som varit med och firat honom! Just nu testar vi dom nya bitarna till hans tågbana, samtidigt som vi kollar på filmen om Chaggington... Gissa om Neo är nöjd?!

Känns konstigt

Jag har sedan igårkväll haft en sån olustkänsla i kroppen, vet inte varför och jag kan inte riktigt förklara hur den känns heller... Det höll i sig hela natten och det känns fortfarande likadant...

Vi har rensat kameran...

så här bjuds det på lite gamla godbitar som vi hittade ;)

Halsbränna

Precis som alla andra som varit gravida i 100 000 år så letar man ju hela tiden efter tecken på att det snart är dags för bebisen att titta ut. Jag har haft en fruktansvärd halsbränna nu i ett par dagar, värst var det nog inatt och idag har det varit ungefär likadant som inatt, googlade lite och hittade att det var ett par stycken som fått jobbig eller värre halsbränna ett litet tag innan förlossningen startade... Undrar hur långt ett litet tag är?! Det var flera stycken vars foglossning hade blivit värre ett litet tag innan förlossningen startade, det tycker jag min har blivit också, från och till iafl... Men det är nog ingen idé att jag inbillar mig nåt, Lilla O verkar ju trivas därinne i magen så det är nog ingen risk att det blir bebis innan 40+0 även om storebror gjorde det... Men fy faaan vad skönt det skulle vara att få klämma ut den där lilla ungen nu, jag lovar att jag ska göra en glädjedans och gråta glädjetårar stora som ett helt hav när det är dags att åka in till förlossningen!

Madrassen...

kommer med största sannolikhet inte att komma hem hit idag heller. Nåt strul med leveransen eller vad det var han sa... Får dom inte tag på den idag så tror jag faktiskt att jag kommer be honom stoppa upp den där förbannade madrassen nånstans när dom väl får den levererad... Går ju alltid att hitta en madrass nån annanstans, det är så sjukt hur maktlös man är som kund, jag menar det påverkar ju inte dom om dom säljer madrassen till nån annan, det är ju bara vi som blir lidande... Skit affär, ska aldrig aldrig aldrig handla nåt där igen var så säker!

Nya gardiner

Neo är så uppmärksam den lille sötnöten. Jag bytte gardiner i vardagsrummet igårkväll när han hade somnat och det första hans sa imorse när han kom upp var: Mamma har köpt nya gardiner! Titta, det är jättefint!

Sista chansen nu...

och om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte om jag vill ta den. Allting löser sig har jag hört, hoppas det gör det för mig också...