Trött på livet...

Fy vad detta är tråkigt, en graviditet ska väl till största del innebära glädje och förväntan, jag vill oxå ha det så. För det är faktiskt inte så roligt att varje dag vakna upp och inse att jag/vi fortfarande är kvar i samma helvete som jag somnade i kvällen innan... Jag vill få vara en pigg och glad mamma som orkar göra saker med min fina fina familj och orkar ta tag i saker här hemma, jag har gjort en lista på alla saker som vi behöver göra innan Myran kommer, men längre än så kommer jag inte. Jag orkar inte ta tag i nåt, energin räcker ju inte ens till det som "måste" göras i vår vardag, idag är det andra dagen som jag stirrar på dammsugaren och hoppas att den ska hoppa igång av sig själv och dammsuga huset, inte särskilt troligt... Underlättar ju inte heller att Tobias har övning hela veckan och inte kommer hem förens på lördag, men han sover på regementet varje natt, känns så tramsigt att han inte kan få komma hem till oss då, för hamn behövs verkligen!