P som i party

Hej på er!

Nu var det visst ett tag sen jag skrev sist och som vanligt har det hänt en hel massa saker. Neo är mer vild än tam precis som förut, han har blivit en hejare på yoga, haha, särskilt hunden... Duktig kille minsann, han kryper, ålar, sitter och far runt i hela huset som en liten iller, pillar på precis allting så att vara mamma till honom är just nu en riktigt svettig historia...

I fredags var vi på årsmöte i samhällsföreningen, var riktigt trevligt och det var längesen jag skrattade så. Hade nästan glömt hur mycket trevliga människor det bor i Hult. I veckan slutade jag att amma, har ju bara ammat Neo på morgonen och det började kännas som att det nog fick räcka nu, han verkade inte särskilt intresserad längre och ibland kändes det faktiskt som att han inte blev riktigt mätt. Han är ju ett riktigt matvrak vår son och han bara gapar och sväljer oavsett vad man stoppar i honom så jag är inte ett dugg orolig för att han inte ska få i sig mat så det räcker. Därför passade jag nämligen på att ta ett glas vin i fredagskväll, och ett par cider. Kändes så lustigt, det var ju hur länge sen som helst som jag drack och fast man borde känna sig vuxen när man är förälder så kände jag mig mer vuxen i fredags än jag gjort på länge. Allting var precis lagom, allting var perfekt. Neo sov så gott i sin vagn i en gammal dusch i lokalen där vi var, haha, luktade ju inte hallon där inne precis som han verkar inte ha tagit nån större skada av det, hihi, vad jag vet än iafl. Det bjöds på tacos, massa härliga skratt och lite dans. Jag skyller alltid på att jag inte kan dansa och väljer därför att sitta och titta på när alla andra dansar, tror faktiskt att jag vidhåller den tanken fortfarande men i fredags när jag blev uppbjuden så sa jag faktiskt inte nej. Gjorde väl ingen större succé, men jag tror att jag fick godkänt iafl =) Vid halv 12 tiden gick vi hem, allting hade funkat toppen under kvällen och det kändes skönt, har varit ås orolig för att ta med Neo nånstans på kvällarna, allting har ju gått så bra med rutiner och sånt här hemma och jag tror att jag var rädd att allting skulle gå åt pipan om man bröt dessa, men det gick över förväntan. Det var ett hinder jag behövde ta mig över och nu känns det betydligt lättare.

I lördagskväll var det åter dags för party, jisses, jag som som sagt inte festat på hur länge som helst slog här med två flugor i en smäll och körde stenhårt hela helgen haha... Den här gången var det dags för sexparty hemma hos Neos gudmor Annelie,var väldigt osäker på hur jag skulle hantera denna situationen, jag är ju faktiskt ganska så pryd av mig när det kommer till det där med sex, men jag tycker jag hanterade det riktigt bra, haha. Tobias skjutsade in mig och ja det var väl sen som det spårade ur lite, haha... Man skulle ju kunna säga, milt uttryck, att vinet flödade, men jag måste faktiskt säga att det kändes riktigt bra att bara få släppa allt. I lördags var jag bara Lisa, inte mamma Lisa, jag var bara mig själv och hade bara mig själv och tänka på. Jag lyckades faktiskt helt lämna Neo hemma i Tobias trygga händer och kunde släppa loss helt, kanske lite väl mycket om man ser till hur trött jag var på söndagen. Men det var helt klart värt det och nu vet jag att Tobias klarar av att ta hand om Neo själv och då menar jag helt själv med tanke på att jag definitivt inte hörde någonting från den stund att jag dundrade ner i sängen och tills dess att jag vaknade, haha. Så trots att denna helgen kanske spårade ur lite väl mycket så känns livet nu på nåt sätt lättare än det gjort på länge.

Jag känner mig inte ensam längre, det är inte bara jag som med mina stackars axlar måste bära upp allting och få hela världen att fungera, vi är ju faktiskt två. Ja så är det faktiskt, snart är inte detta bara en dröm längre, för om tre veckor, alltså vid påsk så flyttar Tobias, mitt livs kärlek, världens finaste pappa, mitt hjärta upp till oss, in i Rosenhill, vårt hem. Blir alldeles varm när jag tänker på det. Tänk att vi klarade det, det fanns inga hinder som var för stora för oss, trots att vår väg var fylld av hinder så lyckades vi ändå hålla ögonen på målet, för det är ju det enda sättet att lyckas ta sig över alla hinder, om man hela tiden fortsätter att fokusera på målet. Även om vi under många stunder fokuserade på olika håll och var väldigt långt ifrån varandra, både kroppsligt och mentalt så är vi så nära varandra nu som vi någonsin kan komma. Jag har allting som jag någonsin har kunnat drömma om, jag har världens underbaraste son och en fantastisk pojkvän, som jag inom bara några veckor kan titulera som min sambo, tillsammans blir vi den finaste familjen som jag kan tänka mig.

Nu får jag nog ta och kliva ur detta lyckoruset en stund, för även om det känns som att hela livet bara var ett enda rus, i olika bemärkelser, så fick vi ju faktiskt en hel del gjort. Vi röjde undan riktigt ordentligt i källaren, så nu känns vårt lilla hus betydligt större, vi har nämligen gjort iordning ett gästrum i källaren och snart ska nog gillestugan kunna vara klar oxå, helt perfekt. Jag lärde Tobias att sota i söndags så nu kan vi hjälpas åt med det oxå, ännu en börda som jag inte behöver bära själv. Vi satte oss ner och tittade på hur vår ekonomi kommer att se ut, hur vi kan lösa den på bästa sett, tillsammans. Jag bara känner det på mig, att allting kommer lösa sig, för oavsett vilka hinder som kommer i vår väg så övervinner vi dom tillsammans.

Idag måndag blir vår lilla älskling 7 månader, det känns som det var igår han kom till oss, världens finaste lilla Neo. Vi älskar dej mer än nåt annat och ska göra allt som står i vår makt för att du ska få växa upp utan att behöva sakna någonting och att du hela tiden känner dig älskad och trygg.

Nu är det dags för gröt och sen ska jag drömma mig bort lite i inredningens värld, kom gärna med tips om ni har några bra idéer hur man enkelt och ganska billigt kan få ett hemtrevligt gästrum, som ingen vill lämna =)

Stor kram till er allihop från en väldigt lycklig mamma och blivande sambo