Min förlossningsberättelse

Min förlossning startade egentligen lite smygande, fast det förstod jag ju inte förens efteråt. Jag hade ju haft lite molande värk i magen hela veckan men efter att ha varit på läkarbesök på morgonen på fredagen så fick jag ju förklarat för mig att det nog bara var en urinvägsinfektion jag hade känt av, så efter det beskedet kändes det verkligen som att min lilla bebis aldrig skulle vilja komma ut, haha så fel jag hade…
Hela fredagen höll jag igång precis som vanligt, pappa o jag var ute o gick en ordentligt promenad på kvällen o sen åkte jag hem till mig. Var hungrig som en varg på kvällen så jag travade iväg till Via Venetto o köpte pizza, kräktes ju så klart upp den men gott smakade det minsann…
Gick o la mig vid tio tiden, var inte jättetrött men det kändes ändå skönt att krypa ner i sängen, men jag hade ingen riktig ro till att somna. Slumrade till lite o då drömde jag att jag skulle laga piroger, jag hade tagit fram köttfärs så att den skulle tina o sen plötsligt så startade förlossningen o jag var tvungen att åka in. Kommer fortfarande nu ihåg vilken panik jag fick eftersom jag förstod att köttfärsen skulle bli dålig eftersom jag inte hade tid att fixa iordning pirogerna eftersom jag skulle föda barn, haha… Ja ni hör ju hur knasigt det var… Höll på så där och slumrade från och till men jag kunde inte somna…
Hade lite molande värk i magen hela tiden men det hade jag ju fått förklarat för mig bara var en urinvägsinfektion så det brydde jag mig ju inte så mycket om. Men så vid 00.50 så kände jag hur det började rinna något längs benen, blev lite orolig för att jag hade kissat ner mig så jag gick på toa för säkerhets skull, men kissat ner mig hade jag definitivt inte gjort, haha… Det är ju synd o säga att det forsade längs benen men det sipprade liksom lite sakta. Rotade fram en av alla graviditetsböcker som legat här hemma hur länge som helst o skrotat o där i stod det att förlossningen kunde starta med vattenavgång, vilket jag ju såklart visste, men att allt vatten inte behövde rinna ut på en gång utan att det kunde komma lite skvättar, ofta ifall barnet låg med huvudet väldigt långt ner, för då kunde huvudet liksom ligga som en kork ivägen. Efter att ha läst detta ringde jag till mamma, efter lite dividerande bestämde vi oss för att det nog kunde vara vattnet som hade gått iafl så jag ringde in till förlossningen, men eftersom jag inte hade några värkar så bestämde jag med dom att jag skulle komma in vid 9 på morgonen så att dom kunde undersöka mig. Barnmorskan jag pratade med uppmanade mig att ta en alvedon o försöka lägga mig o sova, för ifall jag skulle föda barn sen framåt dagen eller natten därpå så behövde jag ju vara utvilad. Jag ringde till Tobias o talade om att det nog var på gång men vi bestämde att jag skulle höra av mig efter att jag varit på läkarbesöket så att han inte skulle behöva åka upp i onödan. Så jag kröp ner i sängen igen, efter att först ha tagit på mig en super absorberande binda, o försökte somna, men inte kunde väl jag somna…

O sen vid 02.00 började värkarna, jag kände direkt att det inte var några såna sammandragningar som jag hade haft innan utan att det var på allvar nu. Så jag ringde till Tobias o sa att han minsann fick packa och göras sig klar o sätta sig i bilen o köra hit. Sen ringde jag till mamma och bad henne komma in, för jag ville ju inte vara här själv ifall att Tobias inte skulle hinna. Värkarna blev ganska snabbt starka och även regelbunda. Mamma kom in strax innan 3 och inte långt därefter så kom värkarna med 3-4 minuters mellanrum. Vi ringde in till förlossningen igen och talade om att jag hade fått värkarna o dom uppmande mig att stanna hemma så länge det gick o att jag skulle höra av mig innan jag kom in, men att det inte var någon bråska för det tar tid för förstföderskor så jag skulle inte stressa. Vid strax efter 6 hade jag bara 2 minuter mellan värkarna o känd att jag inte klarade av att vara hemma längre, då hade jag ju ändå kämpat på här hemma i ganska många timmar med täta värkar. Vi vid 6.15 kom Tobias äntligen hit o vid 6.40 blev vi inskrivna på förlossningen.

Vi blev mottagna av nattpersonalen men eftersom de slutade vid 7 så fick vi vänta en liten stund medans de rapporterade över o sen skulle dagpersonalen komma in o ta hand om oss. Efter 7 kom en barnmorska som hette Lina och undersköterska som hette Marita in till oss, Lina undersökte mig och kunde konstatera att jag bara var öppen 2 centimeter. Usch då kändes livet verkligen hårt, jag som hade haft så vansinnigt ont så länge o så hade det inte hänt mer. Hon började prata om ryggbedövningen direkt o att det nog skulle vara bra för mig, men det hade jag ju haft bestämt sedan tidigt att jag in i det längsta ville slippa. Istället fick jag krypa ner i badet, barnmorskan var inte säker på att det var vattnet som hade gått, hon kunde ju ha varit med hemma o sett hur mamma fått springa runt o torka på golvet efter mig, men men hur som helst. I badet kom jag iafl o det var riktigt skönt, även om jag inte kan påstå att jag var så förtjust i konstruktionen av badkaret, hade ju varit betydligt skönare att få ligga ner än att sitta där stel som en pinne. Så jag gjorde det bästa av situationen och kröp ner där man egentligen skulle ha fötterna så att jag hade vatten ända upp till hakan istället för att bara ha det precis över magen. Då kunde jag ju flyta i vattnet o kunde slappna av på ett helt annat sätt. Tobias som var hur trött som helst efter sin bilresa låg på golvet o sov medans jag kämpade på med mina värkar där i badet.

Efter 1½ timme tyckte barnmorskan det var dags att gå upp o att jag efter hennes undersökning kanske kunde få börja med lite lustgas. Undersökningen visade att jag var öppen 3 centimeter o det tyckte han var jättebra, men för min del kändes det mest jobbigt, kändes som att det var en evighet kvar tills lilla bebisen skulle titta ut. Undersköterskan som var en väldigt energisk dam tjatade oavbrutet på mig att jag skulle dricka o frågade hela tiden om jag ville ha något att äta, nej verkade tydligen vara ett väldigt komplicerat ord att förstå. Trots att jag försökte förklara väldigt tydligt att jag hade mått illa och kräkts under hela graviditeten o att jag hade försökt att äta hemma men att det inte direkt var någon hit att försöka kräkas samtidigt som man har värkar, så nån mat blev det inte för min del.
Vid 9.50 bestämde jag tillsammans med barnmorskan att det nog skulle vara en bra idé med en ryggbedövning iafl, för att jag skulle kunna slappna av bättre så att det skulle öppna sig bättre. Lustgasen hjälpte inget vidare längre så jag kände att det nog var bra att få en ryggbedövning fast jag egentligen inte ville. Vid 10.45 kom så äntligen narkosläkaren o la min ryggbedövning, fy vilken seg väntan det var på att han skulle komma. Kändes riktigt hopplöst ett tag o jag var riktigt förbannad på mig själv för att jag hade satt mig i den här situation och kände nästan att det kunde kvitta o att jag bara ville hem.
Det gick hur smidigt som helst att få ryggbedövningen, eftersom jag har jobbat på intensivvårdsavdelningen tidigare så kände jag igen läkaren som kom o skulle lägga bedövningen så det kändes hur tryggt som helst. Bedövningen tog inte helt så jag var tvungen att ha kvar lustgasen för att kapa topparna på värkarna men jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Precis efter att jag fått ryggbedövningen gjorde barnmorskan en undersökningen igen o då var jag öppen 5 centimeter, så det rörde sig ju sakta framåt. Fick för säkerhetsskulle ett värkstimulerande dropp för att värkarna inte skulle stanna av, det gjorde dom aldrig men det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra ;) Ryggbedövningen och lustgasen tillsammans gjorde att jag kunde slappna av riktigt bra, så vid 12.15 var jag öppen 10 centimeter och det var dags att börja krysta. O vid 12.29 föddes världens finaste Neo. Allt gick så fort att varken jag eller barnmorskan o undersköterskan riktigt hann med, för precis när krystvärkarna började kom undersköterskan in och började tjata om vad jag ville ha till middag. Då svarade barnmorskan bara lite käckt att jag nog inte brydde mig om nån mat eftersom jag skulle föda vilken sekund som helst. Så dom fick snabbt göra iordning inne på salen o efter att ha haft krystvärkar i en kvart så var lille Neo ute. Han hade navelsträngen runt halsen o ena armen så i samband med att dom skulle försöka fixa till det så sprack jag lite grann, men det behövdes bara 4 stygn så det var ju ingen större katastrof.

Var en sån fantastiskt känsla att äntligen få upp detta lilla underverk på mitt bröst, tårarna bara sprutade o jag kan lova att jag aldrig har varit så lycklig i hela mitt liv. Han skrek redan innan hela hans lilla kropp hade kommit ut och fick snabbt fin färg. Han såg ut som ett riktigt litet troll, för han har ju väldigt väldigt mycket hår min lille prins. Han hittade till bröstet nästan direkt o verkade väldigt nöjd när han låg där o snuffsade. Strax efter 1 ringde jag hem till mamma o pappa o talade om att allting hade gått bra, dom skulle ju nämligen gå bort och titta på när Jessica o Ola gifte sig vid 2 så jag ville ju gärna hinna ringa innan. Kändes helt fantastiskt att få ringa o meddela en så glad nyhet, att denna lilla varelsen som vi alla hade längtat efter så länge äntligen var här ;) O jag kan lova er att han är värd varenda måltid som jag kräkts upp… Lätt!

Så med facit i hand kan man nog säga att jag kanske inte direkt är gjord för att vänta barn, men kanske för att föda dom… För jag måste ju ändå säga att jag tycker att min förlossning verkar ha varit väldigt smidig om man jämför med många andra. Jag är hur nöjd som helst med min förlossning trots att det inte blev riktigt som jag tänkt mig med bedövning och liknande, men det är ju faktiskt så att det inte är något tapperhetsprov, att man ska försöka att vara så stark som möjligt o pina sig igenom det utan att ta hjälp av det som finns. Jag hade världens underbaraste barnmorska, så jag har absolut inget att klaga på. Min förlossning var helt perfekt, en upplevelse som jag definitivt aldrig kommer att glömma så länge jag lever. Visst gjorde det ont med det var värt varenda stund av smärta, jag fick ju världens världens finaste lilla Neo i belöning.

Så för att vara en urinvägsinfektion är han faktiskt inte så himla dum ;)

Urinvägsinfektion, yeah right!

Hej på er alla mina kära!

Ja för er som undrar hur en urinvägsinfektion ser ut kan titta på den översta bilden, joho det är sant, så ser den ut. För ungefär ett dygn efter att jag varit hos läkaren o hon sagt att det troligen var en urinvägsinfektion jag känt av under veckan så ploppade det nämligen ut en liten NEO! Hihi... Bilden nedanför är den sista som togs på min fiiina mage, tänk att jag sitter där o cyklar mindre än en vecka innan lilla Neo kom till världen, sjuukt... Kan ju lova att jag i dagsläget definitivt inte skulle sätta mig på den där cykeln, men snart kanske... Jag är ju lite lagom öm i det området man sitter med, haha...

Min förlossningsberättelse kommer lite senare, har inte riktigt haft tid att skriva den ännu, men snart så... Så än får ni nöja er med att läsa om hur vi har det här hemma...

Vi åkte hem i söndags, vi var väldigt pigga allihop så vi åkte faktiskt direkt ut till mina föräldrar för att visa upp det lilla underverket. Typiskt nog var dom ju inte hemma när vi kom dit men när vi ringde o frågade var dom var så skyndade dom sig hem såklart... Dom var ju bara o handlade så det gick ju fort... Åh vad det känns härligt, alldeles varmt o gott långt långt in i hjärtat när man ser deras blick när dom tittar på vår lille Neo, all den lycka o kärlek som dom ger honom bara genom en blick, helt fantastiskt. Särskilt pappa är så stolt så stolt, kan inte sluta titta på honom och säger hela tiden hur perfekt han är. Han var först lite tveksam till vårt val av namn men nu säger att han att det passar honom perfekt, att han verkligen är en liten Neo, som om vi inte visste det. Det såg vi ju direkt. Pappa har kollat upp att Neo är ett gamalt grekiskt namn och att det betyder ny, så han skojjar om o säger att vi får kalla honom f.d. Neo sen när han inte är så ny längre, hihi... Efter att ha suttit och studerat vår lille skatt både länge och väl tog vi faktiskt en tur runt kvarteret med barnvagnen, var ju tvungen att testa den ju, på riktig och inte bara kring matsalsbordet ;) Den fungerade hur bra som helst och Neo verkade trivas som en prins...

Framåt kvällen började jag bli riktigt riktigt trött, så efter att ha fått äta mammas goda mat två gånger under vårt besök där så åkte vi hem. Kan ju dock tillägga för alla som är nyfikna att jag numera har en normal relation till toaletter, ja ni hörde rätt, jag kräks inte mer, huuuurrra! Mår fortfarande lite illa men jag har inte kräkts sen i lördags, fick behålla det fina fikat som vi fick inne på förlossningsrummet precis efter att han var född men sen kräktes jag upp resten av maten jag fick under lördagen. Men efter frukosten på söndagen kändes det helt annorlunda, jag mådde lite illa men behövde inte kräkas, känns helt underbart! När vi kom hem låg vi i soffan alla tre och bara njöt, sååå mysigt. Sen kröp jag ner i sängen, var helt underbart att få sova i sin egen säng igen, tänk efter bara en natt på sjukhuset så var det helt underbart att få somna i sin egen säng. Vi hade Neo mellan oss i sängen, han fick ligga i liften till vagnen för vi var minsann lite rädda att vi skulle rulla på honom. Han är så fin och snäll min lille prins, vaknade bara två gånger på natten och ville äta, så jag sov riktigt gott och vaknade inte förens vid 9 tiden på morgonen...

Igår tog vi det lugnt hela förmiddagen och på eftermiddagen åkte vi ut till mamma o pappa igen... Barnmorskan från BB-hemvård ringde och frågade hur vi hade det på förmiddagen, hon tyckte att vi skulle försöka få Neo att äta var tredje timme, han sover gärna väldigt mycket denna lille pojk så hon tyckte att vi fick peta lite på honom så att han skulle komma igång o äta ordentligt. Hon frågade oxå om jag hade nån mjölk ännu, haha var det ett skämt? haha, här inns det mat som räcker till en hel armé, sprutar rakt ut åt alla håll... Så Tobias fick snällt trava iväg till apoteket igår o köpa uppsamlingskoppar åt mig, för när Neo äter ur det ena bröstet så rinner det som bara den från det andra, jag kanske borde ha haft tvillingar egentligen ;) Men det är skönt att jag har så det räcker... Så när vi kom ut till mamma o pappa så hjälpte mamma mig med ammningen, det handlar ju mycket om att få in rätt teknik osådär... så efter att ha varit där ute hela eftermiddagen så kändes det mycket bättre. Är så otroligt glad att jag har min fina mamma, hon har varit ett sånt otroligt stöd under hela min graviditet och det är så skönt att få ha henne nu också... Innan hon fick mig jobbade hon ju nämligen på barnavdelning på sjukhuset i jönköping och även på ammninscentralen, kan man vara mer lyckligt lottad än jag? Jag har fått världens finaste underbaraste son, tillsammans med min fina fina Tobias och sen har jag världens bästa mamma som finns där och kan hjälpa till med det mesta. Tack mamma för all hjälp, du tränger dig absolut inte på, Neo o jag kommer bli proffs på det där med ammning tackvare din super duper bra kurs ;)

Efter mammas kurs fungerar ammningen kanon, är han inte vaken så väcker vi honom så att han äter var tredje timme, iafl på dagarna och det fungerar toppen! Han äter som en häst och kissar o bajsar jätteduktigt så det märks ju att han får i sig nåt iafl... Men med tanke på hur det sprutar så behöver han ju inte jobba så hårt, hihi... men oj vad han suger hårt, o man hör hur det riktigt kluckar i honom när han äter, hihi...

Idag kom pappas bror (min gudfar) på besök en snabbis på morgonen, han var ändå hos tandläkren så han ringde o frågade om han fick titta förbi och självklart fick han det. Även stolta morbror Simon kom på besök och gosade lite med sin systerson innan han åkte till jobbet. Vid 11 tiden tog vi en promenad bort till mormor och visade upp Neo för henne, hon blev så glad att hon grät, lilla mormor ;) Var så härligt väder och Neo njöt verkligen av att få ligga där i vagnen o mysa... Innan vi gick hem tog jag en tur till apoteket o köpa fler ammningsinlägg, det går ju åt ett antal såna per dag här eftersom jag är en sån riktigt kossa ;)

Sen åt Neo en sväng och sen passade både han o jag på att vila, o när vi vaknade fixade Tobias lunch. Han har varit helt fantastisk sen Neo föddes, pysslar om oss båda två på allra bästa sätt... Förstår att det inte är så lätt som pappa i början, finns ju inte så mycket man kan göra innan ammningen kommit igång o allt det där... men han gör sitt bästa o även om jag kanske inte alltid beter mig som så, så uppskattar jag verkligen allt han gör för oss!

Nu ska jag o min lilla familj fortsätta njuta av denna fina dag! Ha det så bra allihop!

Många kramar från Lisa o Neo

Vecka 40

Godkväll på er!

Japp nu är vi alltså inne i vecka 40, den veckan som bebisen ska komma... Eller rättare sagt den veckan som man har varit inställd på att bebisen ska komma, känns ju nästan som man har blivit lovad på heder och samvete att det är den veckan som miraklet ska ske, men så är det ju faktiskt inte. För trots att man under hela graviditeten har haft det där datumet att sträva efter så är det ju ingen garanti på att man får sin bebis då... På onsdag är vårt magiska datum, den 19 augusti, som hela tiden har verkat vara hur långt borta som helst, men nu är dte ju inte så längre, för när någon frågar när det är dags så kan vi alltså nu säga: på onsdag... Hur sjukt känns inte det. Men som sagt det finns ju inga garantier... Har ju haft känningar (tror jag) större delen av dagarna och på kvällarna har det blivit lite mer för att sen lugna ner sig till natten. Flera som jag pratat med som har barn har sagt att det nog är mycket möjligt att det så sakta har börjat att köra igång, även om det kan betyda att det dröjer någon vecka till, men det har ju ändå känts ganska bra att få höra sånt... Men när jag var hos doktorn idag och nämnde dessa "känningar" för henne så sa hon att det nog var lika bra att jag lämnade en urinodling, what? Detta har nämligen varit hennes svar på allt under hela graviditeten såfort jag har känt minsta lilla molande i magen så har hon direkt sagt att det antingen är växtvärk eller urinvägsinfektion, jag kan ju då tillägga att jag aldrig i hela mitt liv haft urinvägsinfektion, inte under graviditeten heller, så jag kan ju säga att det kändes lite lagom knäckande när hon sa att värken jag känt i magen säkert bara berodde på det... Jag som redan är helt psyko o tror att bebisen inte kommer förens till jul, blev jag gladare av att höra nåt sånt då? skulle inte tro det...

Hur som helst, idag har jag varit ute hos mamma o pappa hela dagen för att "vakta" deras hund, dom har nämligen blivit anmälda till kommunens miljöombud eftersom deras hudn tydligen står och skäller oavbrutet hela dagarna i hundgården... Dom har vid 4 tillfällen i sommar varit ute och lyssnat vid vårt hus men inte hört ett ljud så därför läggs utredningen ner men pappa ville ändå att jag skulle smyga mig in i huset idag utan att hunden såg det och vara där och lyssna ifall det var så att hon skällde mycket. Jag har inet hör ett enda pip på hela dagen, hon har legat hur snällt som helst på sitt lilla bord i hundgården och tittat... Jävla kärring som har anmält, har hon inget bättre för sig? Dessutom har vi fått veta att hon tydligen även har anmält andra i samhället för en massa saker, b.la. att deras hundar har stört, detta par har lyckats få två familjer att flytta från samhället eftersom de inte orkade med deras klagan, hur kan det få vara så. Att två personer med sin eviga gnällande kan styra ett helt samhälle, är det inte meningen när man bor på en liten ort där alla känner alla att man tar hänsyn till varandra och håller varann om ryggen och ställer upp istället för att så fort någon vänder ryggen till slå till... tycker också att det är väldigt fegt att inte våga o komma o ringa på o tala om att de störs av Ebba, till råga på allt bor de ungefär 500 meter från mamma o pappa, men trots detta blir de tydligen störda av skällandet iafl, fast ingen av de grannarna som bor bara ett par meter bort blir störda av, är inte det väldigt konstigt?

Näe nu får det vara nog med gnällande här för idag... Ska strax ta o krypa ner i sängen o sova, för här händer det inte mycket iafl, ingen Gråben idag heller, men håll gärna tummarna iafl ;) Imon ska jag, Madde o William gå bort och titta på Jessica o Olas vigsel, åh så mysigt det ska bli, alltid lika roligt med bröllop... Sen på kvällen är jag hembjuden till Erika o Claes, dom hade inte riktigt bestämt vad vi skulle hitta på än men det skulle komma mer info imon, ska hur som helst bli väldigt roligt iafl... Känner att jag behöver ha så mycket som möjligt att göra nu när man bara går o väntar, blir så drygt annars...

Ha en fortsatt bra kväll!

Kram från Lisa o Gråben

Varning varning!

Hej på er!

Utfärdar en varning redan nu direkt, det är lika bra så har jag det gjort... Jag har nämligen blvit ett gråtande, morrande, tjurande hormon-mongo... Hur gick detta till? Oavsett vad som sägs eller görs så blir reaktionen någon av de följande jag nyss skrev... What? Hur kan man näst intill bryta ihop fullständigt för att det börjar regna precis när vi tänkt att gå ut o dammsuga Tobias bil eller börja gråta hysteriskt eftersom jag nu är helt säker på att det bara är en mask jag har i magen, that's right, ingen bebis utan bara en mask... En liten slemmig, brun äcklig mask som krälar omkring... Har nämligen åter igen haft en dröm om att det är en mask jag väntar och att den inte kom ur förens vid jul... Herregud hur ska detta bli... tycker verkligen synd om alla som tvingas umgås med mig sålänge Gråben är kvar inne i hönsgården, för jag tror inte att "maskutbrottet" var det sista...

Stackars Tobias, tycker så synd om honom, han försöker verkligen med allt och är sååå snäll o ändå beter jag mig som ett litet monster, eller vänta, ett stooort monster... Även fast man inte kan säga att jag direkt ser som en elefant så känner jag mig definitivt som en...

Så även fast jag kanske betett mig som ett monster både en och två gånger så har det varit riktigt mysigt att ha Tobias här, vi har inte hittat på så mycket, gjort lite små turer... I måndags tog vi en tur till Nässjö o handlade på Rusta, Ö&B o Willys, jättekul, tyckte jag iafl... I tisdags åkte vi på eftermiddagen till jönköping, gick en sväng på A6 o Ikea... Jag köpte två olika sorters te som jag ska sitta under en filt med min lilla skrutt o dricka i höst, när jag inte mår illa längre, hihi, åh vad jag längtar... På Ikea köpte vi en tavellist som vi ska sätta ovanför Gråbens säng, där ska vi ställa jättefina bokstäver i gips, listen var lite lång men jag tror att det blir bra ändå... Tobias kom på den smarta idén att man ju faktiskt kan sätta en ram med något i... kommer säkert bli jättefint ;) Efter turen till Ikea bjöd han mig på Soya, åh så gott det var... Jag älskar deras mat, mongolisk barbeque, smaskigt värre... Synd bara att jag mår så illa hela tiden, men äta kan jag ju, hihi ;) Efter en underbar middag (som iafl en av oss var mätt av) fortsatte vi mot filmstaden, där såg vi Sommaren med Göran, sjuuukt rolig film ;) Dock undrade nog alla på bion vad jag o Tobias höll på med, har nämligen de senaste kvällarna haft en fruktansvärd ilande smärta i "hönsgården", som gör att jag hoppar till varenda gång, så det såg nog lite konstigt ut när jag titt som tätt hoppade lite i biostolen, haha... Har inte haft jättemycket sammandragningar på kvällarna utan det är mest den här ilande smärtan... Däremot molar det ju i magen större delen av dagarna o även på kvällarna... Så vi får väl se vad detta leder till, Madde tror iafl att det är på gång, vad vet jag, jag har aldrig fött barn tidigare... Men jag hoppas ju såklart för nu vill jag ha min bebis! Nuuuuu!

Idag har jag varit ute på pappas jobb o tvättat bilen, resultatet blev väl inte det bästa men jag gnodde som en liten gnu, hur som helst är den ju renare än den var innan... Hoppas att vädret håller sig någorlunda bra, för då ska jag senare i eftermiddag eller ikväll vaxa den också, jag är ju inte direkt bäst i världen på att vaxa o tvätta bilar men jag tror att resultatet nog blir lite bättre om man inte gör det i direkt solljus... Så nu ska jag ta o städa lägenheten en gång till, riktigt ordentligt fast det inte behövs... Jo förresten, det glömde jag ju skriva, igårkväll efter att Tobias hade åkt bakade jag bröd (igen)... Tror jag var färdig runt 1 tiden eller nåt, men bra blev det, passade på att typ skura hela köket, så nu är det fint där iafl... Men det är ju aldrig fel att ta en extra tur med dammsugaren och moppen här hemma ;)

Hoppas alla får en jättebra dag, har ni tid o lust får nu gärna hålla en tumme eller två för att Gråben snart tittar ut...

Kram

Sol sol underbara sol

Hej på er alla kära!

Nu blev det visst sådär långt mellan inläggen igen, blir så svårt att veta var man ska börja då...

I fredags var jag på kontroll hos barnmorskan, allt såg jättebra ut, vi hade vuxit en centimeter till och till min stora glädje är min lilla skrutt nu fixerad och har sjunkit långt ner, så nu är han redo för att komma ut... Oj oj vad vi längtar, tänk om ett par veckor har vi vår lilla skatt här, helt underbart.

På eftermiddagen åkte vi ut till Slättefall för att hämta hem lilla Nisse, åh han är ju bara så ljuvlig... Han är världens gosigaste o det bästa han vet är att få krypa riktigt nära, gärna vid halsen, o sova där... Vilken motor han har i sin lilla mage, spinner som bara den, ibland spinner han till o med när han ligger för sig själv o sover, tokiga kissen, hihi...

Vid 5 kom Madde och Jocke o hämtade mig, vi tjejer var nämligen bjudna hem till fiiina Mikaela på lite tjejkväll, hur mysigt som helst o jag blev så avundsjuk på deras mysiga lilla hus, vill ju också ha ett hus. Men men man får ta en sak i taget. Vi satt ute på deras altan och pratade om allt möjligt, är så otroligt glad att jag har så fina vänner, ni är bäst!

I lördags tog jag det lugnt, tog en tur med mamma bort till movänta och solade o badade en sväng, underbart... Var länge sen vi var borta i movänta, åh andra sidan har det ju inte heller varit väder för att vara där, hur som helst var det skönt...

På kvällen var det dags att bege sig hem till Madde och Jocke, där skulle det nämligen vara lite födelsedagsfest... Jätteroligt att träffa alla tjejer med sina respektive och oj oj oj så god mat vi blev bjudna på. Grillad kyckling, hemmagjord potatissallad, grönsallad, bearnaisesås, bröd och kall sås, mums mums... Var ju tvungen att göra en liten tur hem efter maten, tänk vad bra det är att ha sina föräldrar så nära... När jag kom tillbaka igen blev det mer tjejsnack o sen bjöds det på jättegod bärpaj, tack underbara ni för allt gott o det trevliga sällskapet.

Söndagen var även den lugn, jag tog mig ännu en cykeltur på morgonen, men bebis verkade inte bry sig nåt nämnvärt om det, fick väl ett par sammandragningar men mycket mer var det inte... Men jag har haft lite molande värk i magen ett par dagar nu, så vi får väl se vad som händer, nångång måste han ju komma ut, eller? Tog med mamma o pappa till movänta en stund, vi hade jättemysigt... Blev inget badande men det var härligt att bara sitta där i solen och prata... Man träffar ju alltid massa folk man känner när man åker bort dit, så det var riktigt trevligt.

När vi kom hem från stranden ringde jag till tobias, tänkte försöka få ur honom hur han har tänkt sig med veckan som kommer. Enda beskedet jag fått är ju att han kanske kommer på måndag eller tisdag, jag blir ju så fruktansvärt rastlös när jag inte har något att göra så det skulle verkligen vara trevligt med lite besök, mysigt också för den delen ;) Han skulle diska o sen skulle han hjälpa sina föräldrar med datorn, jag försökte nämligen få honom att komma redan idag, han sa bara att han skulle höra av sig o fundera på det. Men tiden gick o jag hörde inget så jag passade på att lägga mig o vila lite, ihopp om att tiden skulle gå framåt. Vid 6-tiden skickade jag ett sms o frågade om hanhade bestämt sig men då sa han att han behövde en liten stund till... Blev lite fundersam när han skrev så, men jag ville inte hoppas på nåt i onödan, man blir ju så besviken om det inte blir som man hoppats. Sen bakade jag den där goda apelsinchokladkakan för att få tiden att gå ytterligare lite... Sen fick jag ytterligare ett sms av Tobias, endast innehållande en smilegubbe, började ju ana lite ugglor i mossen men jag ville inte hoppas på för mycket. Kom en liten regnskur så jag o mamma fick vänta med att gå ut med Ebba men när regnet slutade gick vi ut. Då fick jag ännu ett sms där han frågade vad jag gjorde, svarade att jag var ute och gick med mamma och undrade vad han gjorde, han svarade att han inte gjorde så mycket. Ett par sekunder senare ser jag hur en vinröd saab svänger in i hult och när den kommer närmre börjar lamporna blinka mot mig o mamma... O där kom Tobias, han hade alltså planerat att överraska mig och det kan jag ju lova att jag blev, samtidigt som jag misstänkt att det var så han tänkte göra så blev jag ju ändå överraskad att han bara dök upp...

Vi hade en jättemysig kväll och det var så skönt att slippa gå o lägga sig själv... Tänk vad härligt det kan vara att få vara två, njuter i fulla drag, för vi vet ju att det inte vara så länge... När som helst kan ju vår lilla Gråben välja att titta ut och då blir vi ju helt plötsligt tre istället för två, åh vad jag längtar!

Kom ut nu älskade Gråben, vi håller på att bli tokiga här nu, har ju väntat på dig hur länge som helst och nu när det är så nära känns varje sekund som en evighet. Vi ska visa dig varje sekund hur mycket vi älskar dig och hur glada vi är att du är just vår unge... Heja heja Gråben!

Kram på er

Cykeltur

Hej på er mina kära!

Även denna dag började tidigt, usch ja, redan strax efter 4 ville lilla katten gå ut, men jag börjar ju bli ganska van nu så det var ju bara att pallra sig ur sängen o släppa ut honom o sen kunde jag ju somna om igen... När jag väl vaknade igen åt jag frukost i lugn o ro och läste tidningen, härligt med sådana mornar, man får ju passa på att läsa tidningen när man sover hos föräldrarna för hemma har jag ju ingen... Roligaste är ju förstås att titta på alla bebisannonser, men nu närman har tid att läsa tidningen ordentligt så har jag faktiskt upptäckt att det står en hel del annat i den som också är av intresse, hihi... Tänk att det skulle ta 21 år innan man kom på det, haha...

Hade tänkt att jag skulle ta en riktigt lååång promenad på förmiddagen men jag fastnade framför tvn istället, var en jättemysig film som hette "mannen i mitt liv" med jennifer aniston, sjukt bra, har för mig att jag har sett den innan men vad gjorde väl det. Efter filmen pallrade jag iafl mig ut på en liten promenad, gick förbi mamma på jobbet och hälsade på henne och alla söta barn, så mysigt hon har det på jobbet...

Vid 12 kom kusinen Hanna på besök, bjöd henne på det som fanns kvar av morotskakan från igår, hon verkade också nöjd med den så det var ju bra. Vi satt och pratade om både det ena och det andra, var länge sen vi träffades nu så det var kul att bara umgås. Efter fikat tog vi en tur bort till mamma på jobbet igen så att hon skulle få träffa Hanna också...

Efter att Hanna åkt igen tog jag tag i det som egentligen skulle vara dagens projekt, nämligen att städa ur bilen, fy sjutton vad den såg ut. Kan ju lova att det minsann inte bara är jag som har stökat ner i den, pappa har ju lånat den en hel del o haft den när han åkt till sommarstugan o ut i skogen, så det var fullt med barr o mossa o annat skit i... Efter att ha dammsugat bilen jättenoga, torkade jag av alla ytor, oj så fin den blev, riktigt glänser på insidan, hihi... Nu återstår bara att tvätta av den på utsidan och vaxa den, får nog bli morgondagens projekt, iafl framåt kvällen för tydligen ska det ju vara fint väder imorgon också och då är det ju inte så bra att ställa sig där i solen o tvätta bilen, dte går ju men resultatet blir ju inte det bästa.

Efter att ha putsat och fixat med bilen så fick jag ett ryck och satte mig på motionscykeln och cyklade 8 km på 30 min, hur härligt som helst... Men jag kan ju inte påstå att jag känner nåt efter denna ansträngning, fick en sån därkonstig känsla idag... Fick för mig att det inte alls finns nån bebis i min mage utan att det bara är nåt annat konstigt som ligger där och bökar, kanske en mask eller nån annan parasit som har gjort att magen vuxit och jag mått jätteilla... Känns som tiden går hur långsamt som helst och att min lilla bebis aldrig ska komma ut, om det nu finns nån därinne... Det ser ju faktiskt ut som att det är en mask som krälar omkring därinne i magen... Sen kom ju pappa med det "glädjande" beskedet att han tror att jag kommer gå över tiden, minst en vecka... Det var nog det värsta jag har hört på länge, men vem vet, det kanske är sant... Jag har ju gått och trott att Gråben skulle komma tidigare än beräknat, fick ju till o med order från läkarna att hålla mig lugn ett tag så att han inte skulle komma alldeles för tidigt, tänk om han då väljer att stanna där inne fram till jul eller nåt. Jag menar det är ju faktiskt bara 1% av alla gravida som drabbas av sånt illamående som jag har så varför skulle jag inte kunna bli väldigt ensam om att vara gravid i typ 1 år? Tåls att tänka på minsann...

Tobias ville att jag skulle åka ner till honom idag, hade varit väldigt mysigt, då skulle ju tiden gå lite framåt iafl... Var ju så nervös förra veckan att bebis skulle vilja titta ut när jag var där nere men nu känns det ju som att han aldrig kommer titta ut så då kan jag ju lika gärna åka... Tyvärr kom jag ju på att jag ska till barnmorskan på fredag så då kändes det ju inte mycket lönt att åka ner idag och åka hem imorgon... Så nu får jag gå här hemma o titta på klockan stup i ett, vad nu det ska vara bra för den rör sig ju nästan aldrig framåt ändå... Hoppas att Tobias kommer hit på söndag eller nåt, det är ju faktiskt hans fel också att jag befinner mig i det tillståndet som jag gör och då tycker jag det minsta man kan begära är lite underhållning... Han gjorde ju iafl ett försök till underhållning när han bjöd ner mig idag, o det tackar jag ju för såklart, tycker det är riktigt synd att jag inte kunde åka... Men men...

Nu ska jag krypa ner sängen, man kan ju alltid hoppas på att dagens ansträngningar ger resultat under natten, skulle inte gör mig ett dugg, bara så ni vet... Heja heja Gråben!

Kram från en väldigt otålig Lisa

Godkväll på er!

Min tisdag började exakt kl. 04.32, då ville nämligen mammas lilla katt ut, tror att jag mentalt redan har börjat förbereda mig på att ta hand om min lilla bebis för jag sover jättelätt och vaknar av minsta ljud... Som ex. när en katt står och jamar utanför min dörr, alltså blir det jag som får släppa ut honom eftersom ingen av dom andra två i hushållet hör eller låtsas höra... kul kul, tur att jag somnar om ganska så lätt annars kan jag lova att det skulle bli liv i luckan ;)

Efter att ha somnat om och sovit till framåt 8 så gick jag upp och duschade, sen spenderades resten av förmiddagen i köket... Där bakades det morotskaka, gjordes tacopaj och sallad... Jättekul, jag trivs nämligen som fisken i vattnet när jag får vara i köket och hålla på bland grytor och skålar...

Klockan 12 kom mina underbara älskade vänner hem till mig, jag hade ju nämligen bjudit in dom på lunch, annars skulle man ju faktiskt kunna tro att jag spenderade förmiddagen i köket enbart för min egen skull, dels för att jag tycker det är roligt att baka och laga mat men även för att jag under graviditeten blivit sjukligt fixerad vid mat, hihi... Men så var alltså inte fallet utan det var ju för att jag skulle ha nåt att bjuda mina stjärnor på ;) Det verkade som det var uppskattat och jag tror att alla blev mätta och belåtna... Är alltid lika roligt att träffa er mina underbara vänner och jag är så glad att jag har er ;) Tänk snart sitter vi där i soffan och ammar som tre fåglar på en gren, jag, Mickan o Madde, hihi... Än är det ju bara Madde som får sitta där och gosa med sin lilla skatt men vi andra två är minsann inte långt efter. Ja o Nella har ju fullt upp med Philip som far runt som en liten tok, han verkar känna sig hemma och hittar direkt till leksakslådan när han kommer på besök, sötaste lilla killen... William passade också på att testa lite av Gråbens saker idag, både skötbordet och babysittern, och det verkar ju ha fått godkänt, för ganska så nöjd var han ju iafl även om han var sommest till freds när han fick sitta och mysa med sin "människo-napp" i soffan, hihi... Tack för en underbar eftermiddag tjejer, ser fram emot filmkväll nästa vecka, såvida inte bebis vill komma ut innan dess, hihi...

När jag plockat iordning efter mina lunchgäster så tog jag mig en tur till jobbet och hälsade på, var så länge sen jag var där så jag tänkte att det kunde vara kul för dom att få se mig en sista gång innan magen försvinner, för det kan ju faktiskt bli vilken dag som helst nu, eller så dröjer det flera veckor, vem vet... Stannade där en bra stund och pratade om allt möjligt med allt o alla, trevligt trevligt!

Sen tog jag mitt pick o pack och åkte ut till Hult igen. När jag kom dit så gick vi en härligt promenad med hunden, så skönt att komma ut och röra lite på sig. Har haft lite sådär molande värk i magen hela dagen och när vi var ute och gick så fick jag en hel del sammandragningar såvi får väl se vad som händer, heja heja bebis!

Nu ska jag sätta mig och studsa lite på bollen och dricka hallonbladste, för nu vill jag ha ut den där lille skrutten som ligger i min mage...

Imorgon kommer kusin vitamin och fikar hos mig, ska bli roligt var ganska längesen vi träffades nu...

Ha en fortsatt bra kväll!

Stor kram från mig och Gråben

Baka baka liten kaka...

Godkväll mina kära!

Nu har jag äntligen tagit mig tid vid datorn igen efter min hemkomst från Lund, eller det var väl en liten lögn kanske... Har gjort lite snabbvisiter på facebook men jag har inte tagit mig tid att skriva här iafl, skönt o få det utrett, hihi...

Har haft det helt underbart nere i Lund men samtidigt var det väldigt skönt att komma hem igen, har ju varit lite orolig för att bebis skulle vilja titta ut när jag var där nere, men bevisligen inte eftersom jag sitter här med min kanonkula ;) Jag vet att det inte skulle ha varit jordens undergång iafl bebis nu hade velat bli född i Lund, men det känns ändå skönt att så inte blev fallet.

I fredags var jag och resten av tjejgänget hembjudna till Madde, äntligen fick jag se lille skrutten William, fiiinaste lilla killen. Tycker jag har längtat mycket efter Gråben hela graviditeten men efter att ha sett honom så riktigt toklängtar jag, samtidigt som jag inser hur stort det som vi har framför oss är... Tänk, om ett par veckor så är det jag som får bjuda hem mina vänner och visa upp vårt lilla underverk, helt sjukt, men oj så roligt det ska bli. Vi längtar som galningar både jag och Tobias, så skönt att vi kan göra detta tillsammans nu... Har ju varit lite turer fram och tillbaka men nu tror jag att vi är påväg åt rätt håll, men vi ska ta det lugnt så får vi se var vi hamnar till slut.

I lördags var kusinbarnen på besök och då kan jag lova att det inte blev många lugna stunder, men såklart var det jätteroligt att träffa dom... Har ju blvit så stora Wilja fyller 6 i augusti och Saga är 4, helt sjukt vad fort tiden går... Saga lekte doktor med Simon, var så roligt att sitta och titta på, hon pratade och pratade med honom samtidigt som hon "sövde" honom, sen gav hon honom lite syrgas, kollade i halsen o lyssnade på hjärtat... Så han fick sig en riktig genomkörare, haha ;)

Resten av helgen blev lugn, kände mig inte riktigt pigg i söndags, tror att det var sviter av att vi slarvade lite med maten när vi var nere i Lund. Kände mig halvdassig hela dagen, men framåt kvällen piggade jag på mig, så då passade jag på att baka en kladdkaka, mums så gott det var ;)

Idag har jag varit i farten hela dagen, var uppe redan vid 8 och gav mig ut i skogen och plockade blåbär, mamma och pappa började jobba idag så jag kände att det var lika bra att ta tag i dagen direkt. Det hänger ju liksom på mig nu om jag vill ha nån underhållning, hihi... Så jag tog med mig Ebba ut i blåbärsskogen, ångrar dock litegrann att jag tog med henne, hon är nämligen galen i blåbär och tyckte såklart att det var jättemysigt att få följa med ut, så överallt där jag var och plockade skulle hon vara och äta. Tyckte väl att det var jättesmidigt att jag letade upp bra ställen där det växte mycket, haha... Efter en stund hittade hon ju min hink där jag la alla blåbär och började äta där i också, knasboll...

Efter bärplockningen bakade jag grahamsskorpor och en jättegod apelsinchokladkaka, tycker det är så roligt att baka... Tur att jag gillar att äta det jag bakar också annars skulle det bli väldigt fullt överallt... Äter ju förstås inte upp allt, men litegrann... Sen tycker ju pappa att det är gott att ha en nybakad kaka till kaffet på kvällarna, hihi...

Imorgon blir det fullt ös igen, vid 12 kommer mina älskade änglar på lunch hos mig inne i stan, ska bli så roligt att träffas igen... Och jag blev så glad när Madde också ville komma med sin lilla skatt... Är så glad att jag fått träffa såna fantastiska vänner, ni är bäst!

Nu ska jag ta en kopp hallonbladste och studsa lite på Maddes fiiina blåa boll, ihopp om att Gråben sjunker ännu längre ner, ska till barnmorskan på fredag och då hoppas jag verkligen att hon säger att han är fixerad för annars undrar jag vad han sysslar med där nere i hönsgården ;) Ibland riktigt känner jag hur han skruvar sitt huvud neråt, känns som att få ett samurajsvärd uppkört rakt i hönsgården, och det vill jag meddela inte är någon trevlig upplevelse, särskilt inte om det händer när man går på stan eller är i full gång med att titta på bilar... Då är det inte många fina och trevliga ord som kommer ur munnen kan jag lova ;)

Ha en fortsatt bra kväll!

Ps. skriv gärna en kommentar så jag vet vilka det är som kikar in och läser här ;)

Kram Lisa & Gråben