fredag 8 oktober 2010

Fredag



Ibland bubblar liksom hjärtat över av känslor, så känns det just nu. Älskade Neo, tänk att det redan är mer än ett år sedan jag fick träffa dig för första gången, att äntligen få hålla dig i min famn. Det var det mest fantastiska ögonblicket i mitt liv, du är min stora lycka i livet. Nu är du så stor så stor, springer omkring här hemma, pratar (oftast på ditt eget vis) och busar. Du förstår så mycket, bra mycket mer än vi tror. Du överraskar oss hela tiden och varje ny dag med dig är ett äventyr. Jag skulle gå genom eld för dig, jag gör precis vad som helst bara du har det bra. Du har så många runtomkring dig som älskar dig och vill dig väl, helt fantastiskt. Du är mitt allt Neo, du och din pappa gör mig hel. Jag älskar er!






1 kommentar:

Lämna gärna ett litet spår efter dej...