Måndag

Halleluja, äntligen en kväll när jag kommit ut ur Neos rum innan 12, livet som ensamstående mamma är minsann inte lätt, för det är ju det jag är just nu, gräsänka kallas det visst ;) Ja ibland ska man prövas minsann, men man blir väl starkare av det sägs det ju. Men just nu känns det väldigt tungt att veta att pannan fungerar lite när den vill, att bilen inte får köras eftersom det är nåt fel på motorn, jag har en tenta att göra nästa fredag, grupparbeten som ska bli klara och Tobias kommer hem först på onsdagkväll, jag vet att det finns dom som har det mycket värre, men var och en står ju sig själv närmast, jag får skylla på det.

Hur som helst har jag och Neo haft en underbar helg, trots att pappa Tobias varit borta... I lördags var vi hemma hos fina familjen Aleborg/Thorell för att fira deras ljuvliga Tildes 1 årsdag, tänk att våra barn är så stora nu att de fyllt ett år allihop, ja inte Molly och lilla Agnes förstås, men de som var med i vår babygrupp från början iafl, men alla tillskott är välkomna, vi får nog se till att köpa oss varsitt slott allihop så vi får plats när vi ska träffas, eller vad säger ni? Barnen är så söta tillsammans och leker så bra ihop, tror minsann att de kommer ihåg varann nu, dom har ju faktiskt varit bästisar ända sedan de låg i våra fina magar, hihi... Att dom redan hunnit leva ett helt år ute i den riktiga världen är helt ofattbart...

Igår packade jag och Neo in oss i bilen tidigt och åkte iväg mot Lyrestad, som ligger lite mer än en mil utanför Mariestad, så det var en bra bit att köra, men helt klart värt det. Typiskt nog så glömde jag Neos väska med finkläderna hemma, så han fick ha sina kläder från dagen innan med lite fläckar här och där, min tanke var ju att eftersom han titt som tätt kräks i bilen så skulle det ju vara bättre att byta kläder på honom först när vi kom fram, så tanken var ju god men det räckte inte riktigt med bara det. Tur mitt i allt elände var ju iafl att han inte kräktes i bilen varken dit eller hem för då vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gjort, hade ju inga extrakläder med alls... Hur som helst så verkade vår närvaro vara uppskattad trots att Neo såg ut lite som heyconbacon, med skitiga kläder o långt hår ;) Anledningen till att vi åkte till Lyrestad var för att vi hade fått äran att närvara vid fina fina Villemos dop, denna ljuvliga lilla unge som jag lätt skulle kunna sitta och gosa med hur länge som helst, den tösen är verkligen helt underbar på alla sätt och vis, hon brås nog på sin mamma tror jag =) Jag hade oxå fått äran att sjunga på dopet, jag tycker själv att det gick jättebra så det kändes skönt. Neo skötte sig bra under gudstjänsten, men sitta still är ju ungefär samma sak som det längsta tänkbara fängelsestraff så det gjorde han inte, den gossen har nog inte bara myror i brallan, tror jag iafl...

Tack underbara familjen Svantesson/Eriksson för att vi fick vara med på Villemos dag och tack för allt det goda vi fick smaka på och det fina kortet på er prinsessa. Neo pekar på kortet och säger Momo, precis som han sa om Villemo när han träffade henne på riktigt, han älskar verkligen bebisar, så han kunde helt enkelt inte låta bli att ge henne en liten puss, hoppas det var okej ;)

Nu ska jag passa på att njuta lite av denna kvällen innan jag ska krypa ner i sängen, alldeles ensam, en stund iafl, för sen kommer nog Neo smygande och vill komma o gosa med sin mammi =) Han tar liksom på sig rollen som mannen i huset nu när Tobias inte här hemma, jag tror att han känner på sig att jag inte tycker om att sova själv, för han har varit som ett plåster på mig på kvällarna och nätterna, underbara unge, jag hoppas du vet hur mycket jag och din pappa älskar dej, du är det absolut bästa som hänt oss.

Håll gärna några tummar och tår! (för vad får ni veta en annan gång)

Kramar