Visst säger man väl att det sista som överger människan är hoppet? Det är nog det jag får leva efter nu, känns sjuuukt tungt just nu... Tobias ska ut på övningen, omvårdnad II ger mig mardrömmar varje natt och det är massor av saker som måste göras både ute och inne, varför har dygnet bara 24 timmar? Ja o behöver jag ens säga att min motivation inte ligger på högsta nivån direkt, har lite smått panik faktiskt...
Men men, det snöar ute, vi ska sätta på vinterdäcken idag, jag ska plugga hela dagen imon, så än finns det ju hopp. Berättade våran lilla drömhemlis för en kompis igår, tänk vad roligt det vore om vi kunde göra det tillsammans =) sist lämnade vi ju liksom bara över stafettpinnen...
Har övat till dopet oxå, känns helt okej, hoppas det går bra med kantorn o allt... Alex lovade att hon skulle fixa nån som kunde titta till men lilla vilde medans jag sjunger, annars vet man ju inte riktigt vad an hittar på, finns mycket spännande att pilla på i kyrkor... Men som jag sa till henne, huvudsaken är ju att dörren ut ur kyrkan är stängd, det begränsar ju ytan man behöver leta efter honom på, hihi =)
Vill bara säga att en resa till nåt varmt härligt avkopplande land skulle vara underbart just nu, bara jag o mina grabbar...
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet spår efter dej...