måndag 31 januari 2011

Måndag

Hej på er!

Jag fick en fråga från en av er som undrar vad jag gör på sjukhuset och så här ligger det till...

När jag väntade Neo kräktes jag upp till 15 gånger/dag fram tills dagen efter han föddes, när jag blev gravid med Neo vägde jag 74kg. Under den graviditeten var jag inlagd totalt 3 gånger allt som allt, det räckte med det eftersom kroppen hade större depåer och klarade av en svältkur bättre, jag gick ju faktiskt ner 17 kilo när jag var gravid så nåt annat än svält kan man ju inte kalla det för. När jag blev gravid med Myran vägde 64kg, alltså 10 mindre än när jag blev gravid förra gången. Idag väger jag 58kg, så det finns inte mycket till depåer kvar i min kropp vilket gör denna graviditeten betydligt mycket jobbigare. Då min kropp tar mycket stryk av denna graviditeten så har mina läkare bestämt att jag ska komma in på sjukhuset och få dropp minst 1 gång/vecka, förra veckan blev det två gånger. Äter gör man ju för att få i sig den näring som kroppen behöver för att fungera optimalt, jag äter precis som alla andra människor, plus lite till, men för mig hjälper det inte, jag kräks så fort jag äter och får på så vis inte behålla nån näring. Detta har lett till att jag gått ner från 64kg till 58kg på 5 veckor, inte så bra, när man är gravid ska det ju gå åt andra hållet. Eftersom jag inte får behålla tillräckligt med näring så mår kroppen inte bra och då givetvis inte jag heller eftersom jag är min kropp =) Det syns tydligt på mina blodprover att kroppen inte fungerar som den ska, kroppen bryter ner sina egna celler för att kunna fungera och jag har för lite av olika ämnen som finns i kroppen som behövs för att den ska fungera, blir dessa nivåer för låga kan det påverka såväl hjärtats funktion som resten av kroppen. Så när jag ligger inne på sjukhuset nu får jag dropp, med socker och extra mycket av de ämnen som kroppen bryter ner. Detta får jag för att kroppen ska fungera så bra det går, för man klarar ju inte av att leva hur länge som helst utan näring, jag måste alltså komma till sjukhuset och få dropp för att jag ska ta mig igenom det här eftersom min kropp inte klarar av det på egen hand.

Detta är jättetufft och det tar otroligt mycket på vardagslivet, jag orkar knappt inte med något alls på dagarna. Tobias får dra ett tungt lass, han jobbar heltid och sen när han kommer hem så får han fortsätta jobba med allt vad ett hushåll med barn kan innebära.

Undrar ni nåt mer så är det bara att fråga, tid har jag gott om =)


3 kommentarer:

  1. Låter inget vidare, men du är stark och klarar av det. Vi får hoppas att det vänder och blir bättre.
    kram på dig/Tess

    SvaraRadera
  2. Hej!!!
    Du är tapper som går igen detta en gång till.Otur att det blev så igen.......Men med stöd av familj och vänner klarar men mycket......Ta hand om er nu......Kram Eleonore

    SvaraRadera
  3. Du är stark! Jag är själv gravid, skulle som du nu varit i v.11 men vi fick tyvärr missfall men så tog det sig direkt igen *heja* så nu är jag gravid i v7 (6+3) och jag har mått illa från dag 1 så att säga, redan innan testet var positivt. Jag har som tur är inga barn sedan innan men en sambo som får dra ett tungt lass med torka spya, serva ,med mat, städa, tvätta osv. Det är nog få karlar som hade klarat av detta. Heja våra älskade <3 och oss =) många kramar Minnah

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet spår efter dej...