Färdigpackade

Ja efter mycket om och men så har vi till slut bestämt oss för att vi ska åka till vännerna i Uppsala, denna resan är trots allt en av två små semesterresor som vi planerat att göra i sommar, den andra är en resa ner till skåneland i mitten på juli... Resten av sommaren ska vi bara göra lite småutflykter och vara hemma och fixa och framför allt vila... Det känns bara som jag blir tröttare och tröttare för varje dag som går så då är det ju inte så roligt att planera in en massa saker som man sen ändå måste ställa in.

Igår var jag på sjukhuset hela dagen och det var en av de värsta gångerna hittills... Det var jättesvårt att få dit en nål och dom fick sticka massa gånger, sköterskan som kom från narkosen betedde sig allt annat än humant och vänligt vilket ledde till en hel del tårar från min sida... Eftersom jag inte får i mig tillräckligt med vätska var blodet jättetjockt och koagulerade nästan såfort det kom utanför kroppen så några bra prover fick dom inte till heller, gick knappt inte ens att sticka i fingret... Hb-värdet hade sjunkit lite till, så vi får väl se om dom har tänkt att göra nåt åt det, Neo verkar ha vant sig lite vid att ha en mamma som titt som tätt ligger på golvet för han blir inte lika chockad längre, men det känns inte roligt ändå, det är ju ag som ska ta hand om honom och inte åt andra hållet...Men men, barn är ju flexibla och förhoppningsvis får han inga större men av den här tiden och förhoppningsvis inte vi andra heller... Mamma var med mig en stund på sjukhuset igår men sen var hon tvungen att åka och jobba så då fick Tobias göra en blixtutryckning och komma upp och trösta och krama mig en stund. Tack gode gud för att dom är så snälla och förstående på hans jobb och vad jag vet aldrig ifrågasätter när han måste rycka ut och ta hand om mig, det har ju tack och lov inte hänt så många gånger men ett par stycken iafl... Är så tacksam och lycklig att Tobias verkligen försöker att göra allt han kan för att vår situation ska bli så bra som möjligt, även om jag vet att han aldrig kan förstå helt så vet jag ju att han försöker... Han säger själv att han liksom har vant sig vid hur vi har det och inte tänker på att jag spyr längre och det är ju förstås bra att han inte störs av det, men om han "glömmer" bort det så kan det ju bli lite jobbigt när vi ska försöka planera saker, ibland blir det ju missförstånd och lite tjaffs eftersom mitt tillstånd begränsar vad vi kan göra och inte... I och med helgens resa så kommer jag ju iafl ta ett stort steg med tanke på att jag bara brukar kräkas hemma hos oss, mamma och pappa, Jimmy och Wewe och svärföräldrarna, alla andra vi hälsat på har jag låtit bli att äta hos istället för att undvika hela den där kräkas på någon annans toalett-grej... Så man ska väl aldrig säga aldrig, jag kanske håller mig till dricka den här helgen oxå...

Så nu sitter jag och väntar på att mannen ska komma hem från jobbet och att mormor ska lämna av minigrisen här, han har varit på dagisutflykt idag, så han får en fullspäckad dag full med äventyr... Hoppas han är laddad för den långa bilresan och inte har tänkt att spy en massa, det är ju inte så roligt varken för honom eller oss... Jag har iafl laddat en väska med extrakläder, filmer, spypåsar, vatten, russin, godis, nappar och leksaker, så jag hoppas att det ska gå bra...

Ha en bra helg allihop!