Trött och orkeslös

Jaha så var det samma gamla visa som vanligt på fredagarna, trött tröttare tröttast och ingen lust till något... Det är precis som att kroppen får abstinens efter att ha fått behålla två liter vätska, som dessutom innehåller massa socker vilket ju ska ge kroppen en massa energi. Men min kropp är väl i så stort behov av den där sockerkicken att jag inte ens får känna av att det kommer, haha... "Lillebror Myran" for runt som en galning i magen igårkväll, ibland funderar jag på om h*n tror att det bara är att trycka tillräckligt mycket mot huden så kommer man ut, knasbebis... Känns bra oavsett vad det är för nåt som tittar ut men det vore faktiskt roligt med en liten kille till, tänk vad roligt han och Neo kommer kunna ha tillsammans o framförallt, tänk på alla pengar vi kommer spara, vi kommer ju liksom inte behöva köpa kläder till ungen på vääääldigt länge, jag har sparat alla hans kläder så det står massor med kartonger på vinden som bara väntar på att bli uppackade =) Fast Tobias inte vill erkänna att han oxå tyckte att han såg Myrans nedre delar så såg jag hur det liksom tändes ett extra ljus i ögonen på honom när han tänkte på att det kommer vara jag mot tre grabbar i vår familj. Efter att han åkt tillbaka till jobbet skickade han ett sms till mig där han skrev; jag ska lära våra grabbar allt jag kan ;) Såklart att vi kommer lära en liten tjej allt vi kan oxå, men som jag skrev igår så kommer jag bli väldigt förvånad om det trots allt är en liten tös som tittar ut... Jag tyckte ju att jag såg nåt som skulle kunna tyda på att det var en liten kille när jag var på ett extra ultraljud i vecka 21, men eftersom magkänslan varit så stark o sagt mig att det är en flicka så trodde jag bara att jag sett fel, jag är ju trots allt ingen barnmorska. Men efter gårdagens tjuvtitt så tror jag inte att jag såg fel den där gången... Och man längtar ju inte mindre precis efter att ha sett den lille sötnosen igår, ansiktet var så fint så fint, ja såklart resten av lilla ungen oxå, men det är ju en häftig känsla när man får se det där lilla ansiktet, våran lilla bebis... Jag och Tobias satt och pratade i soffan härom kvällen och vi var båda överens om att det känns skönt att veta att det är här sista gången jag är gravid, vi orkar liksom inte mer, två barn är precis lagom och vi ska göra allt som står i vår makt för att ge dom all kärlek och trygghet som vi kan.

Jag ska in till MVC om en stund och träffa min läkare, vi ska gå igenom hur allt såg ut på ultraljudet igår och sen ska vi ju prata hur allt går i största allmänhet... Ska kolla med henne vad hon har att säga om det där hemska åderbråcket jag fått, men vad jag kunde hitta på nätet så går det över direkt efter förlossningen, så det kan man ju alltid hoppas på iafl...

Ha en bra dag allihop!