fredag 19 augusti 2011

Hemgång


Hej på er!

Idag ska vi åka hem med vår lille prins, som jag har längtat till denna dag, går inte att beskriva känslan med ord. Tänk att vi har fått en perfekt liten kille till som vi nu ska få ta hem och älska för alltid!

Oliver är verkligen världens snällaste lilla bebisen, han äter var tredje timma, helt sjukt att jag har så mycket mat redan man kan ju undra hur sjutton kroppen kan klara av att producera mjölk i mängder ett dygn efter förlossningen när hela graviditeten var en enda lång svält... Det rinner mjölk åt alla håll och Oliver är som en liten sugfisk och äter så det kluckar i honom ;-) När han inte äter så sover han, ja förutom när man byter blöja eller kläder för då blir det liv i luckan och så fort det är klart så återvänder lugnet och han somnar om haha...

För er som är nyfikna så kan jag meddela att jag inte kräks längre, mår lite illa och blir mätt bara av att titta på mat typ, magsäcken är ju förmodligen inte så stor efter 9 månaders svält , så den fylls väl ganska fort kan jag tro... Hb-värdet är lågt fortfarande och jag är matt i kroppen, tur att jag inte förlorade en massa blod för då hade det nog inte varit så roligt... Annars är jag jättepigg om man får säga så, klart att man är lite sliten men inte mer än så, jag har inte ont nånstans och kan sitta/stå/gå precis som jag vill... Härlig känsla, nu ska kroppen bara få tid att återhämta sig så ska jag nog bli mitt vanliga jag igen, med lite extra tillskott av järn och vitaminer :-)

Ikväll är vi bjudna till mamma och pappa på Välkommen till världen, Oliver-fest ;-) mat från movänta väntar och även besök från några danska vänner till familjen... Dom är ändå här uppe nu eftersom det är bockjakt, dom bor nästan ända nere vid tyska gränsen i Danmark, så man får ju passa på att träffas eftersom det inte händer så ofta... Får nog bli en barnportion för min del, annars lär jag ju gå äta samma mat flera dagar framöver ;-)

Kram på er allihop och tack för allt peppande under vår långa tuffa resa, det har betytt jättemycket!

1 kommentar:

  1. Grattis till er son! Tänk att nu blir det bara bättre, hoppas du får tillbaka all kraft snabbt! Själv blir man ju inte lite sugen när man ser dessa små.. men jag har tre veckor kvar att vänta (hoppas innerligt jag inte behöver gå längre..)

    SvaraRadera

Lämna gärna ett litet spår efter dej...