Vecka 35

Helt sjukt, vi är redan inne i vecka 35, nu är det alltså bara 5 veckor kvar tills Gråben är ute ur magen (+-2 veckor). Känns helt fantastiskt samtidigt som det känns lite läskigt, herregud, snart kommer den där lilla varelsen som jag har väntat på så länge och det är mig allt hänger på, hihi. Men jag känner mig trygg i det här, tror att det kommer gå jättebra och att jag kommer fixa detta hur bra som helst.

Idag var det så dags för ännu ett besök hos barnmorskan, lite nervöst faktiskt, man vill ju så gärna att allt ska se bra ut så det är lite pirrigt innan mår alla mått och provsvar. Men det verkar som vi hade skött oss, jag hade fortfarande bara gått ner i vikt, så det var ju inte så bra förstås men det finns ju inte så mycket att göra och det är ju inte så konstigt att jag går ner i vikt med tanke på hur jag håller på... Blodtrycket låg på 116/66, blodsockret på 6.1, urinprovet visade ingenting, Hb hade gått upp till 127, så det visar ju att mina järntabletter hjälper och håll i er nu, Sf-måttet hade gått upp från 29 till 32, så vi hade vuxit precis som vi skulle som lite omväxling. Detta betyder att vi inte behöver gå på nåt mer ultraljud för att kolla så Gråben växer ordentligt, för som det ser ut i dagsläget så är allting bra, helt underbara nyheter. Blir lika förundrad varje gång någon säger till mig att han växer som han ska, kan inte få in i mitt huvud hur detta skulle kunna fungera med tanke på att jag aldrig ger honom någon mat. Men alla har ju försökt att förklara att han tar vad han behöver och tar av mina reserver, tur att jag hade en del att ta av innan jag blev gravid, hur skulle det annars ha blivit. Jag menar jag är ju långt ifrån sjukligt smal nu men jag är betydligt mycket mindre än innan jag blev gravid. Tanken var ju att jag skulle ta tag i det där med min träning denna terminen, men istället blev jag ju gravid, men nu när jag faktiskt gått ner ganska mycket i vikt så kanske det blir en morot inför hösten, så man inte sväller upp igen. Är ju inte direkt så att man kommer sitta inne hela dagarna, då är det ju väldigt onödigt att jag hämtat min fina vagn om den bara ska stå och samla damm, nähe, när liten kommer ut, då ska här promeneras... Ska ju bli särskilt kul att få promenera ihop med mina "mammakompisar", längtar som en tok!

Efter besöket hos barnmorskan storhandlade jag och mamma inför pappas kalas imon, kalas kalas kalas, ja vad gör man inte för att få äta tårta, hihi... Vi ska bjuda på färsk potatis, sill, köttbullar, gräddfil och gräslök, så det blir ju inget värsting käk direkt, gott och smidigt... Sen blir det ju mina och mammas supergoda jordgubbstårtor till efterrätt, den som säger nej till en bit av den är knäpp! Så imorgon hoppas vi på bara väder, iafl uppehåll så att några kan sitta ute, blir så vansinnigt trångt i mamma och pappas lilla hus annars.

Ikväll har vi haft en riktig myskväll, jag mamma och pappa, titta på film och dippat grönsaker och chips, mmm... Mamma funderade både en och två gånger innan hon tog ett glas vin, hihi... Hon ville försäkra sig om att jag inte hade tänkt att åka in till BB ikväll, blir ju lite svårt att köra efter att man druckit, hihi. Men än har det inte känts mer än vanligt så det där glaset satt nog precis där det skulle, i värsta fall får jag väl köra in själv, haha! Nepps bebis får minsann stanna kvar inne i hönsgården tills Maddes lilla skrutt har tittat ut, sen får den komma när den vill. Barnmorskan sa att hon också tror att den kan tänka sig att komma ut lite tidigare, för jag hade en hel del sammandragningar under tiden jag var hos henne. Så vi får väl se, mig gör det då absolut ingenting om Gråben skulle vilja titta ut nån vecka tidigare, längatar ju som en toking efter min lilla skrutt...

Nu ska jag ta och krypa ner i sängen, och jag kan glädjande nog meddela att jag inte längre behöver sova ensam i sängen, hihi... Finns väl iofs mysigare sällskap men jag får nöja mig med Ebba, hon har nämligen börjat komma in till mig varje kväll, så sitter hon där bredvid sängen och väntar tills jag säger att hon får komma upp i sängen... Inte jättesmidigt att ha både henne och min tjocka mage i sängen, men mysigt är det vill jag lova. Fast inte när hon drömmer, då ligge rhon och väser och skakar så man tror hon fått värsta EP-anfallet. Knasig hund det där, men finast i hela världen är hon oavsett vad.

Sov gott med er allihop!