Så har ännu en dag gått, saka men säkert går tiden framåt. Jag sov inne i stan inatt, riktigt skönt att vara hemma, hemma i mitt eget. jag trivs verkligen hur bra som helst hemma hos mamma och pappa men hemma är ju ändå hemma och mitt hem är i Eksjö, i min underbara lägenhet. Jag gick upp tidigt idag, skulle följa med mamma till onkologen idag igen, nu är helgen slut och då är det dags att börja fara fram och tillbaka till Jönköping igen... Tänk, idag orkade jag faktiskt köra både dit och tilbaka, riktigt nöjd med mig själv faktiskt. Som vanligt fick Gråben värsta spelet i magen när jag satt i väntrummet och väntade på mamma, ser ut som det är värsta tornadon i magen,hihi... Hela magen far åt alla håll ;) Sen bar det av mot Eksjö igen, vi tog oss en shoppingtur på Ica... Sen far det full fart mot Hult och matlagning, blev pasta med ost och skinksås idag, smarrigt! Efter maten lånade jag mammas säng och sov så ljuvligt gott, var såååå trött, har ju hållit igång stenhårt hela helgen, inte ofta det händer och det har verkligen varit jätteroligt att ha besök, men jag orkar inte hålla igång på samma sätt som förut.
Trodde aldrig att det här skulle bara så jobbigt, att det kunde vara så svårt... Kroppen känns piggare än på länge, orkar gå promenader och att vara uppe länge på kvällarna, härligt. Kanske är kroppens sätt att få mig och överleva, att klara av allt det här. För huvudet orkar snart inte mer, jag är så trött på att bara kräkas hela tiden. Att inte kunna göra nånting egentligen, bara sitta hemma, jag menar hur trevligt är det för andra att umgås med mig som bara spyr hela tiden. Jag vill ha tillbaka mitt liv, jag vill leva igen. Jag vill hålla mitt barn i mina armar nu, orkar snart inte vänta mer, känns som att varje dag är en kamp, en kamp för att orka fortsätta. Jag ska till läkaren på fredag, jag vet att jag kanske behöver bli inlagd men jag orkar inte, vill inte gå omkring där med min droppställning medan alla andra går runt där med sina barn. Nästa gång jag blir inlagd vill jag ha med mig mitt barn hem... Vill lämna det här kapitlet i mitt liv nu och bläddra till nästa...
Imon ska jag träffa min kontaktperson på familjerätten, lite nervös, har aldrig gjort nåt sånt innan... Hon lät väldigt trevlig på telefon så det ska säkert inte vara några problem... Är ju för min skull... Men jag är nervös iafl...
Kram på er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet spår efter dej...