Fredag

Friday, friday, happy friday, eller inte, men solen skiner iafl... Precis som jag befarade så blev det svårt med att sätta en nål på mig igår, trots proffshjälp från narkosen så behövdes det 5 stick innan den lilla nålen satt på plats och droppet kunde börja rinna in... Så nu är det bestämt att jag nästa vecka ska få en venport inopererad för att underlätta behandlingen framöver, då finns det ju alltid en infart och det blir lättare både för personalen och mig, men jisses vilken panik jag har inombords. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit opererad och jag kan lova er att jag är livrädd, varför varför varför ska jag behöva gå igenom det här, en graviditet ska vara något som man glädjs åt, nåt som man kan minnas och längta tillbaka till eftersom det var en så fantastisk känsla, fan heller. Jag är jätteglad över vår lilla Myra som ligger inne i magen och växer men that's it, resten är ju bara skit. Tobias har iafl pratat med dom på jobbet så han får ledigt så han kan följa med mig, behöver allt stöd som finns att få, men i slutändan så är det ju hans stöd och närhet jag behöver, vi är ju faktiskt gravida båda två, typ iafl, så då får han ju bidra med det han kan, att finnas där när jag behöver... Nåt positivt i allt elände är ju iafl att han kommer vara ledig 1½ vecka över påsk, vilket ju kommer underlätta en hel del eftersom jag då har hjälp med Neo hela tiden, inte lätt att ta hand om honom själv när man är nyopererad, inte så roligt om man får en spark eller box precis vid porten, eller måste gå och bära på honom så att stygnen går upp, men jag ser absolut inte fram emot det... Hoppas hoppas hoppas att det kommer gå bra och att jag får vara pigg efteråt och inte har för ont...

När droppet var färdigt igår fick jag träffa min läkare, jag hade nämligen lite tur igår då det visade sig att hon jobbade hela eftermiddagen/kvällen, så det var hon som fick undersöka mig och kolla läget med livmodertappen och allting. Tappen var helt okej, så det var ju skönt... Vad sammandragningarna berodde på kunde hon inte riktigt säga, men trycket som jag känt neråt hittade hon förmodligen svaret på, Myran ligger nämligen jättelååååångt ner med sitt lilla huvud och borrar, så det är ju inte konstigt att det trycker på. Knasiga unge som vill ligga där nere och knöla när h*n fortfarande har gott om plats i resten av magen... Skönt att ha kollat upp allt iafl...

Nu ska jag vila vila vila och försöka tänka på nåt annat än att jag ska ligga på operationsbordet nästa vecka... Hjälp mig, snälla!