Jag är trött, tröttare, tröttast, men trots detta så gav jag mig på att försöka putsa fönster efter att jag lämnat Neo på dagis, gick ju sådär måste jag säga. Efter halva fönstret protesterade kroppen vilt och riktigt skrek; jag orkar inte mer!, men jag fortsatte ändå, ett fönster tycker jag att man borde kunna klara... Myran verkade inte vara så förtjust i fönsterputsaraktiviteten heller för oj vilka sammandragningar jag hade mot slutet och efteråt... Har bröjat få mer och mer sammandragningar när jag rör på mig, som när jag går och hämtar Neo på dagis istället för att ta bilen, eller när jag springer upp och ner i trappan här hemma om jag håller på och pysslar med nåt. Har jag rört på mig mer än vanligt, vilket kan räcka med att jag har varit och handlat eller tagit en kort promenad så har jag sånt tryck ner mot "hönsgården" på kvällarna så jag inte kan göra annat än att ligga still, känns liksom som man skulle vilja ligga med benen i kors hela tiden så h*n säkert inte trillar ut. Kan inte minnas att jag kände detta med Neo förens möjligtvis en månad innan han föddes och sammandragningar hade jag definitivt inte såhär tidigt. Så jag tänkte att jag ska kolla med dom imorgon på sjukhuset när jag ändå är där, bäst att kolla en gång för mycket än för lite. Men jag känner verkligen i kroppen att denna graviditeten tar hårt, huvudet vill så mycket och kroppen vägrar, jag kan knappt inte göra nånting utan att kroppen protesterar och behöver vila, inte så konstigt men att få huvudet och kroppen att samarbeta är nästintill omöjligt. Jag vill ju bara ta på mig mina fina rosa joggingskor och ge mig ut på en runda, inte ligga i soffan som en annan potatis och bara vila, jag vill ha energi!
Ikväll jobbar Tobias så mamma är här och lägger Neo, tycker så synd om min lilla skatt som har en så tråkig mamma. Jag vill verkligen att energin ska räcka till honom, jag vill vara en glad och pigg mamma men just nu funkar det inte så, tur i oturen att han är så liten, då kommer han ju inte minnas vilken värdelös mamma jag är just nu... Suck...
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett litet spår efter dej...